Fortsätt till huvudinnehåll

Vågspel - Ann Rosman

Vågspel, ytterligare en bok som fått ligga alldeles för länge utan att bli recenserad. Lyssnade på den som ljudbok för ett bra tag sedan. Ni som följer den här bloggen vet att jag har läst alla hennes tidigare böcker och älskar kombinationen av nutid och historia. Mina absoluta favorit hittills är Mercurium och Själakistan.

Vågspel är den sjätte boken om kriminalinspektör Karin Adler och utspelar sig till stora delar på Orkneyöarna (bara det..!).

Handling (förlagets beskrivning):

Den 5 juni 1916 förliser det brittiska krigsfartyget HMS Hampshire utanför Orkneyöarna. Med sig till havsbotten tar det 700 man inklusive krigsministern Lord Kitchener. Första världskriget pågår och enligt ryktet var fartyget på väg med dyrbar last till Ryssland när det gick på en tysk mina. Många är dykarna som med livet som insats försökt finna och bärga Hampshires mytomspunna skatt.
Nästan hundra år senare hittas en segelbåt drivande utanför samma kust. På däck finner man blod och andra spår efter slagsmål. Båten tillhör Bo Stenman, pensionerad dykare hemmahörande i Marstrand. När det står klart att det var Bo själv som seglat båten beger sig kriminalinspektör Karin Adler och hennes kollega Folke till Orkney för att bistå polisen i utredningen. En kropp hittas och ytterligare en båt, och i jakten efter svar på vad som har hänt blir kopplingarna mellan den försvunne Bo och det för länge sedan förlista fartyget allt starkare. En dykexpedition vid vraket på sjuttiotalet höll på att sluta i katastrof och av någon anledning har Bo Stenman gjort sig ovän med många av sina tidigare dykarkollegor.
Jag tyckte att boken var helt ok men att den inte är lika bra som Rosmans tidigare böcker. Det beror på två saker. Dels så grep inte den historiska delen av berättelsen tag i mig som hennes tidigare har gjort. Jag tyckte helt enkelt inte att den var så intressant. Jag gillar historia och få lära mig mer om historiska tider genom den enskildes, individens, perspektiv. Det här blev för mycket "militärhistoria" för min smak. Sedan är det något med karaktärerna. Det brukar vara ett kärt återseende med Karin, Folke och de andra, men det är inte så mycket fokus på dem. De utvecklas och förnyas inte så pass mycket att jag behåller min nyfikenhet på dem.

Sedan tyckte jag mycket om miljön och miljöbeskrivningarna och det var synd att Rosman inte hittat en annan historia som kunde föra oss till Orkney.

Boken ges ut av Albert Bonniers förlag och kan köpas på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat om boken är Bibliotekskatten, Västmanländskans bokblogg och Fantastiska berättelser

Kommentarer

Lena sa…
Har bara läst de två första böckerna i serien ännu. Måste fortsätta med resten under året.
Då har du något att se fram emot:)
Bokstund sa…
Ja, hon är ju väldigt duktig på att gestalta. Synd att denna inte riktigt gick hem... Men man kan ju inte gilla allt! :)
Jenny sa…
Älskar hennes böcker och precis som du skriver kombinationen av nu och då. Har inte vågat läsa hela din recension för den här ligger näst på tur här hemma. Nu är jag snart klar med Odinsbarn. Läst den?
Brukar också vara sparsam med att läsa recensioner innan jag läst färdigt något :) Jag har inte läst Odinsbarn - tycker du om den?

Populära inlägg i den här bloggen

Tillfälligt (?) avbrott

Efter att ha våndats och funderat fram och tillbaka så har jag bestämt mig för att, åtminstone tillfälligt, sluta uppdatera bloggen. De senaste åren så har jag varit något av en periodare, men perioderna då jag skriver här blir kortare och infaller alltmer sällan.  Jag vill inte sluta skriva om böcker jag har läst och lyssnat på, däremot kommer jag att göra det i ett annat format. Därför kommer jag att sälla mig till den växande skaran bookstagrammers och uppdatera mer regelbundet på Instagram i stället.  Egentligen så tycker jag själv bättre om att läsa långa blogginlägg om böcker i stället för kortare omdömen. Det är detta som mina funderingar kretsat så mycket kring. Jag har dock insett att om det ska bli något skrivet från mitt håll så får det bli kortare texter och då passar Instagram bra. Ni hittar mig på: Instagram där jag heter @mednasanienbok Facebooksidan Med näsan i en bok Goodreads där jag heter Anna (med näsan i en bok) Danielsson Hoppas vi ses där! Och kanske kom...

Stjärnlösa nätter; en berättelse om kärlek, svek och rätten att välja sitt eget liv - Arkan Asaad

Jag blev tipsad om den här boken av en kompis och lyssnade på den som ljudbok. Det var ett klockrent tips för jag tyckte mycket om boken. Handling (förlagets text): Stjärnlösa nätter  är en roman om hur de sega banden mellan fäder och söner, tvinnade av nedärvda idéer om respekt och plikt mot familjen, kolliderar med en ung mans självklara rätt att själv välja sitt liv. Berättelsen om Amàe ger läsaren inblick i en för de flesta okänd värld. Stjärnlösa nätter  handlar om Amàr som växer upp i en svensk småstad i en kurdisk familj, med en starkt dominerande far. När han är arton år beger sig familjen på en bilsemester till släkten i Irak. Det är första gången på många år som de reser tillbaka, och alla har höga förväntningar. När de är på plats efter en strapatsrik bilfärd genom Europa blir det en rad smärre kulturkrockar. För Amàr, som flyttat hemifrån i Sverige är det till exempel naturligt att ställa sig vid diskbänken, men han blir bortmotad av de kvinnliga släktingarn...

Jag for ner till bror - Karin Smirnoff

Jag har läst alla tre böcker av Karin Smirnoff och funderade först på om jag skulle skriva ett inlägg om alla tre men har bestämt mig för att varje bok förtjänar sitt eget inlägg. De kommer att komma i följd här på bloggen och jag börjar med bok nr 1 Jag for ner till bror. Handling (förlagets text): I Smalånger är det mesta som vanligt. Maria har hittats död. Hennes bror håller på att supa ihjäl sig. Harmynte John har hål som svarta hål i rymden och äldreomsorgen får en ny medarbetare, janakippo, som stack sin far med en högaffel. Mitt omdöme: Jag ska börja med att berätta att jag har lyssnat på, och inte läst, alla böcker vilket såklart tar bort en del av upplevelsen. Smirnoff skriver speciellt med korthuggna meningar och sammanskrivna namn (janakippo i stället för Jana Kippo) och ord. Jag tycker nog ändå (med förbehåll då att jag inte läst) att inläsaren Lo Kauppi får fram det på ett bra sätt i sin rytm när hon läser. Det enda förbehållet jag egentligen har på inläsningen är...