Isabel Dalhousie är en 40-årig ensamstående kvinna. Hon jobbar halvtid som redaktör för tidningen Praktisk tillämpad etik och lever i huvudsak på arvet från sin far, en framgångsrik advokat. Hon bor i Edinburgh, har en städerska som heter Grace (och jobbar hos henne varje dag!), går på konserter, umgås med sin brorsdotter Kate, funderar på moraliska frågor mest hela tiden och är mycket nyfiken. Hon ägnar gränslöst mycket energi åt brorsdotterns kärleksliv, och har starka åsikter om mannen som Kate har ett förhållande med. En kväll är hon på konsert tillsammans med en väninna och en man ramlar ner från balkongen ovanför, Isabels och mannens blickar möts under fallet, ögonblicket senare är han död. Nyfiken som hon är så går Isabel upp och undersöker var mannen kan ha fallit ifrån och funderar hur det kan ha gått till. Hon kommer fram till att det kan handla om något annat än enbart en olyckshändelse, kanske någon knuffade honom? Isabel anser att hon har en slags skyldighet gentemot mannen, eftersom hon var den sista person som han såg, att utreda hans död. Isabel agerar privatdetektiv och blir snabbt övertygad om att mannen mördades.
Jag har lyssnat på Filosofiska Söndagsklubben som ljudbok med Rachel Molin som uppläsare och jag vill börja med att säga att jag tycker att hon är fantastisk. Hon läser med inlevelse, alla karaktärer har sina röster och hon levandegör historien. Hade det inte varit för henne hade jag nog avbrutit lyssningen rätt tidigt för boken var faktiskt en enda stor gäspning. Jag tyckte att historien var urtråkig och att Isabel var en urtråkig moraltant som uppförde sig som att hon var minst 70 år, inte 40...
Jag älskar Alexander McCall Smiths böcker om Mma Ramoswe och hennes detektivbyrå. De är underbara Feelgood-böcker med enkla men underhållande gåtor, karaktärerna är mysiga och miljön beskrivs levande. Tyvärr var
Filosofiska Söndagsklubben något av detta och jag kommer inte att läsa/lyssna på fler böcker i serien.
Kommentarer