Arthur Kipps är en ung advokat som en dag får en uppdraget att åka till den avlägsna engelska byn Crythin Gifford för att representera advokatfirman vid Alice Drablows begravning och sedan gå igenom alla hennes papper. Mrs Drablow dog 87 år gammal och hade många år levt ensam i ett stort hus beläget på Eel Marsh, inga barn fanns som skulle ärva henne. Arthur sätter sig på tåget och kommer slutligen fram till Crythin Gifford, under resan träffar han godsherren Samuel Daily som ger honom en kontsig blick när han talar om sitt ärende. Han upptäcker att man även på värdshuset blir tyst och kommer med mystiska kommentarer kring hans planer på att besöka det otillgängliga huset som ligger mitt i ett kärr och endast går att nå vissa tider på dagen, gångbron som leder till huset svämmas nämligen över av tidvattnet. Vid begravningen är endast prästen, Arthur och en advokat från byn närvarande, men plötsligt får Arthur syn på en underlig gammeldags klädd kvinna...
The Woman in Black är en riktigt ryslig spökhistoria av gammeldags sort (fastän utgiven första gången 1983) och som jag har längtat efter en sådan! Efter alla vampyrer, varulvar, zombies och monster har jag velat läsa just en spökhistoria. För det är nog det som skrämmer mig mest. Bara namnen i boken är fantastiska, vad sägs om EEl Marsh, Nine Lives Causeway och Gapemouth Tunnel. Susan Hill bygger skickligt upp stämningen i boken och just som man trodde att man kunde andas ut så blir det värre, precis som det ska vara alltså...
Det är en kort bok (160 sidor) som man tar sig igenom den på en kväll. Tips välj en mörk, regning och gärna dimmig kväll, läs den i ensamhet...
Andra som bloggat om boken är Hellre barfota än boklös, Beroende av böcker och Lingonhjärta
The Woman in Black är en riktigt ryslig spökhistoria av gammeldags sort (fastän utgiven första gången 1983) och som jag har längtat efter en sådan! Efter alla vampyrer, varulvar, zombies och monster har jag velat läsa just en spökhistoria. För det är nog det som skrämmer mig mest. Bara namnen i boken är fantastiska, vad sägs om EEl Marsh, Nine Lives Causeway och Gapemouth Tunnel. Susan Hill bygger skickligt upp stämningen i boken och just som man trodde att man kunde andas ut så blir det värre, precis som det ska vara alltså...
Det är en kort bok (160 sidor) som man tar sig igenom den på en kväll. Tips välj en mörk, regning och gärna dimmig kväll, läs den i ensamhet...
Andra som bloggat om boken är Hellre barfota än boklös, Beroende av böcker och Lingonhjärta
Kommentarer
Lingonhjärta - kan tro att den var lika läskig andra gången:)