header

header

tisdag 8 november 2011

Gargoylen - Andrew Davidson

Jaget i boken är 35 år gammal och har haft en tragisk barndom, uppvuxen med en knarkande moster och på ett gruppboende. Nu är han en känd porrskådis/regissör, känd för sitt vackra utseende. Han lever ett liv fyllt av droger och fester. En långfredagsnatt är han på väg från en fest, onykter kör han bil och drabbas plötsligt av en syn att ett regn av pilar kommer mot honom, att han blir attackerad. Han kör av vägen, ner i en ravin. Bilen fattar eld och det dröjer inte längre förrän han också brinner. Räddningen blir att bilen återigen sätts i rullning och landar i ett vattendrag. Han blir svårt brännskadad och vårdad på sjukhuset under en mycket lång tid. Under sjukhusvistelsen dyker en kvinna, som presenterar sig som Marianne Engel, upp. Han förstår snabbt att hon är patient på psykiatriavdelningen och han gissar att hon har diagnosen schizofreni eller manodepressivitet. Detta eftersom hon pratar om gudomliga uppenbarelser och mysticism. Marianne börjar besöka honom regelbundet och berättar kärlekshistorier för honom. Hon påstår att hon är född på 1300-talet i Tyskland, är uppvuxen på klostret Engelthal och att de har träffats förut, på 1300-talet. Genom boken får vi följa huvudpersonens kamp med sitt nya jag som brännskadad, hans inre utveckling och Mariannes berättelser om deras liv på 1300-talet samt hennes övriga historier som utspelar sig på i Japan, på Island, i England och i Italien.

Den här boken är väldigt speciell och vacker, men inte särkilt lättillgänglig. Det tog mig ett tag att komma in i språket och berättelsen. Davidson berättar väldigt kunnigt och detaljerat om såväl behandlingen av brännskador (som är väldigt plågsamt) och klosterlivet på 1300-talet. Det blir en hel del detaljer, namn och parallellhistorier att hålla reda på, så det är inte en bok att skynda sig igenom. Först när vi sitter och diskuterar boken på bokcirkeln inser jag att jag inte vet vad huvudpersonen heter, han benämns hela tiden som "jag" eller "du". Under läsningen gör inte det någonting men när man ska prata och skriva om boken så blir det lite besvärligt...
Det finns många bottnar och trådar i den här boken. Det är en slags kärleksroman om den odödliga kärleken, kärleken som övervinner allt, men även en bok som väcker många livsfilosofiska frågor. Dantes Inferno spelar en roll i Marianne och huvudpersonens historia och han gör även en egen nedstigning i helvetets olika cirklar under tiden han håller på att avtända från sitt morfinberoende. Idén om att göra en mind map över boken väcktes i bokcirkel och det skulle faktiskt vara roligt. Många av oss bar på känslan av att vi missat något och det framfördes lite olika tankar om vad Mariannes berättelser står för. Var de bara legender för att belysa den eviga kärleken eller berättade hon om olika liv hon levt under de 700 år hon väntat på att få återförenas med sin älskade? Boken besvarade många frågor men väckte i stället andra frågor. Är det medvetet av författaren eller finns det hål i berättelsen? Även här gick åsikterna isär.
Jag gillade boken och rekommenderar den till alla som gillar att läsa, en av oss i bokcirkeln tyckte inte alls om den (för romantisk, var förklaringen på det) och några skulle rekommendera den till läsvana människor. Vi skulle nog alla rekommendera den som bokcirkelbok för det fanns mycket att prata om och analysera.

Boken är utgiven av Norstedts, pocketutgåvan är otroligt vacker!
Köp den på Bokus eller Adlibris.

Andra som bloggat om boken är Boktoka, Hyllan och Sandras bokhylla.

5 kommentarer:

Josefin sa...

Tack för igår och bra sammanfattat! Hoppas anteckningsboken får följa med till nästa träff :)

...med näsan i en bok... sa...

Det var jätteroligt, anteckningsboken får bli vår följeslagare fr.o.m. nu:)

Lingonhjärta sa...

Låter precis som en bok som jag skulle älska. Vad roligt att jag har den här väntandes på mig :) Tack för en fin recension!

Anna sa...

Ja har precis börjat läsa den och ja kan inte förstå vad dom hadde ålar till i sktiptoriet. Ja har googlat skriptorium, ålar,Engelelth klostret och de står ingenting om att åla va ett av de enkla verktyg som nunnor i skriprorium hadde till förfogande.

...med näsan i en bok... sa...

Anna - jag är ledsen men jag minns inte ålarna... Har bläddrat lite i boken också för att se om jag hittar igen ett stycke där de nämns, men hittar inte igen nåt.

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...