header

header

tisdag 30 oktober 2012

En halv gul sol - Chimamanda Ngozi Adichie

Den här berättelsen utspelar sig i 1960-talets Nigeria. Tvillingsystrarna Olanna och Kainene kommer från en välbärgad familj med alla fördelar som det betyder. Kainene vill göra karriär i familjens firma och utvecklas till en tuff affärskvinna. Olanna däremot blir förälskad i den politiskt engagerade professorn och flyttar till universitetsstaden Nsukka. Hon skaffar sig en egen lägenhet där, men bor mer eller mindre hos Odenigbo. Hos Odenigbo arbetar den trettonårige landsbygdspojken Ugwu som tjänare. Han lever och arbetar hos Olanna och Odenigbo, blir även barnskötare till deras barn. Kainene förälskar sig i engelsmannen Richard som periodvis också han är knuten till universitet i Nsukka.

Nigeria blev självständigt från Storbritannien 1960 och drabbades genast av problem kring styrningen. Igbofolket (som Olanna, Kainene, Odenigbo och Ugwu tillhör) kände sig snart diskriminerade av andra folkgrupper i Nigeria, man drömde om en sjävständig stat. 1967 förklarade sig republiken Biafra självständig med överstelöjtnant Ojukwu i spetsen, det var starten på det så kallade Biafrakriget som pågick i tre år och krävde cirka 2,5 miljoner människoliv.

Vi får följa tvillingsystrarna och de andra från 60-talets början och genom hela kriget. De går igenom allt från små vardagsbekymmer till krigets och svältens värsta fasor tillsammans och ibland skilda åt.

Chimamanda Ngozi Adichie
Den stora behållningen av den här boken var beskrivningen av Biafrakriget. Jag kände nästan inte alls till konflikten även om jag minns bilder på svältande afrikanska barn när jag växte upp och att man kallade dem för Biafrabarn. Nu förstår jag varför. Folket i östra Nigeria avstängdes från resten av världen under kriget, all hjälp hindrades från att komma fram och befolkningen svalt. Krigets fasor beskrivs i detalj samtidigt något distanserat, men kanske är det enda sättet att förhålla sig till de grymheter som ens eget folk blivit utsatta för. Hur kan man någonsin ta det till sig helt och hållet känslomässigt utan att bryta ihop som människa.

Jag tyckte mindre om karaktärerna och hur de beskrevs. De är för schablonmässiga och jag har svårt att få kontakt med någon av dem. Enda gången jag egentligen kan känna med en karaktär är när Olanna springer med Baby under det första flyganfallet de blir utsatta för. Ångesten över sitt barns dödlighet.

Jag tycker inte heller att Adichie får till miljöbeskrivningarna för jag förstår inte alls hur det ser ut i Nigeria. Det enda stället som verkligen kryper under skinnet på mig och som jag kan se framför mig är flyktinglägret där Kainene arbetar.

En rolig anekdot är när Richard ska skriva en artikel om Biafras enda flygfält och där träffar på den svenske piloten Carl von Rosen som tagit sig förbi Nigerias luftförsvar och flugit in förnödenheter.

Jag hade fått den här boken beskriven för mig som ett mästerverk, som magisk, men jag håller inte med. Det var för stelt och för mycket som fattades. Däremot är det en viktig bok som detaljerat beskriver hur barn och andra männsikor drabbas av ett krig, hur patriotiska människor kan bli och vilka grymheter vi är förmögna att begå gentemot varandra.

Boken ges ut av Bonnierpocket och kan köpas på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat om boken är Olika sidor, Feministbiblioteket och Hyllan

1 kommentar:

Linnea sa...

Nu har jag också läst En halv gul sol. Jag höll ett bra tempo i början, men la boken åt sidan i några veckor när jag inte hade tid att läsa.. Det var nog inte så smart. Jag hade svårt att komma in i den igen. Håller med om karaktärerna; att de är svåra att lära känna. Samtidigt tror jag att det mycket handlade om min läspaus, i mitt fall.

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...