En smakebit på søndag - Horn

 

Söndag innebär deltagande i norska bokbloggen Flukten fra virkelighetens En smakebit på søndag. Varje söndag (eller många söndagar i alla fall) delar jag och flera andra bloggare med sig av vad vi läser just nu.

 

Jag läser Joe Hills bok Horn, som vi ska prata om på nästa träff med bokcirkeln Picket och Pocket. På baksidan står det så här:                  Ig har levt i en mardröm alltsedan den dag då hans flickvän Merrin hittades skändad och mördad. Ig figurerade som huvudmisstänkt i brottsutredningen men släpptes i brist på bevis. I omgivningens ögon har han dock varit dömd sedan dess. Och fördömd.                          När han en morgon, efter en kväll han helst vill glömma, ser sig i spegeln tror han sig hallucinera: i pannan har två horn börjat ta form! Det märkliga är att ingen i hans omgivning tycks ta någon notis om dem. Med hornen följer också den övernaturliga gåvan att få folk att förvandlas till sanningssägare: att säga vad de innerst inne tänker och att handla därefter.                                                                        Sanningen blir Igs obarhärtiga följeslagare. Steg för steg pekar den också i den riktning han fruktar mest:svaret på vem som mördade Merrin.

 

Citatet kommer från sid 30 i pocketutgåvan:

Problemet med att betrakta hornen som enbart ett särskilt efterhängset och skrämmande hjärnspöke, ett språng in i galenskap som tagit god tid på sig att utvecklas, var att han bara kunde hantera den verklighet han hade för ögonen. Det tjänade ingenting till att tänka att hornen bara var inbillning om de likväl fanns där. Han behövde inte tro på dem, de lät sig inte påverkas av hans tvivel.