Tom älskar att springa eftersom det ger honom ett lugn, gör honom avslappnad. I bokens början är han ute på en av sina löparturer när det börjar regna, först ganska lugnt men rätt fort blir det ett ordentligt oväder. Just när han är högt uppe på en kulle och spanar ner mot byn Thatcham, där han bor, så börjar det blixtra och åska. Två stridsflygplan flyger plötsligt över honom och sedan kommer något annat, något stort och märkligt ljudlöst. Tom tror inte sina ögon när ett gigantiskt rymdskepp svävar över honom.Man skulle kunna tro att det här är en tvättäkta science-fictionbok, och det är det kanske på ett sätt (jag kan inte tillräckligt mycket om genren för att uttala mig om det) trots att Moody själv beskriver boken som "an anti-science-fiction novel". För mig handlar boken om så mycket mer än om utomjordingar som landar på planeten jorden.
I Trust så accepteras utomjordingarna och deras ankomst snabbt, människor känner ingen rädsla för dem, mest nyfikenhet och fascination. Tom däremot är allmänt skeptisk och har svårt att köpa deras förklaring till varför de befinner sig på jorden. Hans bror och flickvän blir irriterade på honom och menar att han sett på för mycket film. Utomjordingarna visar ju ingenting annat än vänlighet och tacksamhet, de rör sig ute bland folk, delar med sig av sin avancerade teknik, berättar om sin hemplanet och så vidare. Tom kan dock inte låta bli att ifrågasätta vilket leder till att han blir alltmer ensam och hans relationer alltmer ansträngda.
För mig så handlar den här boken mer om människans psyke än om utomjordingar. Den handlar om mellanmänskliga relationer och hur de påverkas när vi står inför något nytt. Jag vill inte utveckla detta så mycket mer med risk för att förstöra läsupplevelsen, men tycker att det är intressant hur Moody vänder på begreppen. Vi läser och hör ofta om människors rädsla för det okända - här målas i stället en bild upp av naiv tilltro och omedelbar acceptans. Hur människor tror på allt som sägs i media och accepterar det som sanning utan att ställa frågor eller undersöka närmare.
Jag gillade den här boken väldigt mycket av flera olika anledningar. Moody bygger upp historien snyggt vilket gör det hela trovärdigt. Den har en dramatisk öppning vilket får mig fast i boken direkt., sedan får vi lära känna huvudkaraktärerna i boken innan utomjordingarna återigen får ordentligt med uppmärksamhet. Det är väldigt snyggt gjort.
Tom och hans bror Rob är intressanta karaktärer och högst sannolika sådana. Jag tror faktiskt att jag har dem i min bekantskapskrets;) Jag gillar också Toms flickvän Shioban, skulle gärna bli kompis med henne faktiskt. Det finns en sak som jag saknar och som sänker läsupplevelsen något. Vi får i boken veta att någonting har hänt Tom och Robs föräldrar, de tycks båda ha dött en hastig död. Detta har i sin tur påverkat Tom så pass att han sagt upp sig från ett välbetalt karriärsjobb, flyttat ut på landet och mer eller mindre asocialiserat sig. Jag väntar hela tiden på förklaringen, på att få veta vad som hände eftersom det känns avgörande för Toms personlighet. Det kommer dock aldrig någon förklaring, man får aldrig veta exakt vad som hände föräldrarna. Det borde det ha gjort...
Nåja, trots detta så är Trust en fantastisk bok och jag kommer absolut att läsa mer av författaren. Jag hoppas att han blir mer uppmärksammad i Sverige för det förtjänar han! För mig är den här boken nyskapande och jag hoppas att den blir översatt till svenska så att den når fler läsare!
Kanske borde jag ha sagt något om miljöbeskrivningarna också... Moody använder sig en hel del av omgivningen och vädret för att få fram stämningen i boken och han gör det på ett riktigt bra sätt. Det är det som till en början får mig fast i boken. Hur han beskriver stormen som bara ökar och ökar i styrka, hur stämning tätas, obehaget osar i luften och sedan - det ofattbara, ett rymdskepp. Grymt bra!
Läs boken! Du hittar den alldeles gratis här!
Den här recensionen publiceras också hos Swedish Zombie
Kommentarer