Gud som haver - Ingrid Elfberg

Gud som haver är Ingrid Elfbergs debutbok, en mycket bra sådan. Den handlar om en mamma, Eva, vars två år gamle son, Sebastian, rövades bort under ett obevakat ögonblick och utsattes för grova sexuella övergrepp. När vi som läsare kommer in i historien har brottet redan skett och Sebastians förskollärare Mattias har dömts för brottet. Eva mår psykiskt mycket dåligt och har enorma skuldkänslor, det var hon som lämnade Sebastian i sandlådan på innergården för att gå och hämta hans lillasyster Julia i lägenheten. En dag dimper ett brev ner i postlådan. Det kommer från Mattias som säger att han är oskyldig (han hade erkänt i polisförhör). Eva har hela tiden burit på en obehagskänla att fel person är dömd, saker och ting går inte ihop, och efter att ha fått brevet börjar hon göra egna undersökningar. Hon får fler bevis på att någon annan begått brottet, dessutom känner hon sig iakttagen. Omgivningen däremot tror inte på henne och blir allt mer oroliga för hennes psykiska mående. Inbakat i allt detta finns även en elak svärmor, en kall make, en snäll syster och en alkoholiserad släkting (syster till svärmor).

Boken är bra och jag hade svårt att slita mig från den, ville hela tiden veta hur det skulle gå och plockade upp den vid varje liten ledig stund. Elfberg har byggt upp spänningsmomentet bra och det finns ett driv i boken. Huvudpersonen Eva är en komplicerad figur men trovärdig, sånär som på några saker. Jag har till exempel svårt att acceptera att en mamma som går och bär på en rädsla att hennes son ska rövas bort igen verkligen skulle lämna honom ensam när han sov, gå över till grannen och dricka flera glas vin... Lite tråkigt också att man (eller jag...) så tidigt i boken förstod vem som var den verklige förövaren samt att Evas man tog så liten del i berättelsen.

När jag skulle börja läsa boken var det med ett visst mått av ångest och inte utan att jag svor för mig själv och över att jag köpt en bok som handlar om en två åring (har själv en son på två år) som utsätts för övergrepp. Men Elfberg skonar sina läsare från att ta del av pojkens känslor under övergreppet och det gör det hela mindre ångestladdat, det är lättare att bära mammans känslor och avskyn för förövaren, för man hatar honom verkligen. Jag tycker också att det är bra att hon, på ett smidigt sätt, lyckats få med fakta om sexuella övergrepp och förövare, det är något vi alla bör känna till.

Kort sagt, en jättebra och spännande bok. Jag kan verkligen rekommendera den. Kolla också in hennes blogg!