Om Jesus av Jonas Gardell var inte alls vad jag hade trott att den skulle vara... Efter att ha hört mycket om boken trodde jag att det skulle vara en torr, objektiv genomgång av olika teorier om vem den historiske Jesus var.
Redan i kapitel 2 tog Jonas bort sådana föreställningar när han skriver: "Alla som någonsin har skrivit om Jesus har haft en agenda. Och det gäller i högsta grad mig själv och min bok om Jesus. Mitt syfte var att skriva en strängt objektiv bok som bara var möjligt, där jag i så hög utsträckning jag kunde uteslöt mig själv ur texten. Jag misslyckades. Uppgiften visade sig vara omöjlig - kanske är den inte ens önskvärd. Inte heller jag kan frigöra mig från vem jag är och vad jag innerst inne hoppas och vill att Jesus skall vara. Glöm inte det. Jag är troende."
Det finns med i boken, den lite torra beskrivningen av hur människor levde under Jesu tid, vilken social klass han förmodligen tillhörde och vad det i så fall innebär och det är väldigt intressant. Att Jonas är påläst går inte att tveka om, det märks att han noga har studerat ämnet och att han använt sig av många olika källor (I kapitel 31skriver han att han läst "såväl de konservativa som de liberala akademikerna, de katolska och de protestantiska, de kristna, de judiska och de muslimska, de troende och de icke-troende,...sociologer, religionshistoriker, teologer, arkeologer, litteraturvetare och författare.") Ett annat sätt att försöka tydliggöra vad som kan vara historiskt korrekt och bygga på verkliga händelser i evangelierna är att jämföra de fyra olika evangelierna samt även apokryferna och de gnostiska evangelierna. Jonas visar även på hur evangelisterna har hämtat "inspiration" från Gamla Testamentet och förklarar även varför de har gjort så och meningen med det.
Blandat med all fakta finns Jonas egna tankar, funderingar, berättelser och påstående uttryckta i tidvis poetiska texter som berörde mig djupt. Han skriver så vackert, Jonas. För mig är boken en lång predikan som aldrig blir tråkig.
Jag har svårt att veta hur det är att läsa den här boken om man inte själv är troende och inte redan har kunskap om Jesus och evangelierna. Men jag tyckte hemskt mycket om boken på många plan. Något jag tyckte mycket om var att han inte var rädd för det komplicerade och motsägelsefulla, att han tar upp och behandlar frågor som det kanske hade varit bekvämare att blunda för. Men att blunda, det är inte Gardells stil.
Redan i kapitel 2 tog Jonas bort sådana föreställningar när han skriver: "Alla som någonsin har skrivit om Jesus har haft en agenda. Och det gäller i högsta grad mig själv och min bok om Jesus. Mitt syfte var att skriva en strängt objektiv bok som bara var möjligt, där jag i så hög utsträckning jag kunde uteslöt mig själv ur texten. Jag misslyckades. Uppgiften visade sig vara omöjlig - kanske är den inte ens önskvärd. Inte heller jag kan frigöra mig från vem jag är och vad jag innerst inne hoppas och vill att Jesus skall vara. Glöm inte det. Jag är troende."
Det finns med i boken, den lite torra beskrivningen av hur människor levde under Jesu tid, vilken social klass han förmodligen tillhörde och vad det i så fall innebär och det är väldigt intressant. Att Jonas är påläst går inte att tveka om, det märks att han noga har studerat ämnet och att han använt sig av många olika källor (I kapitel 31skriver han att han läst "såväl de konservativa som de liberala akademikerna, de katolska och de protestantiska, de kristna, de judiska och de muslimska, de troende och de icke-troende,...sociologer, religionshistoriker, teologer, arkeologer, litteraturvetare och författare.") Ett annat sätt att försöka tydliggöra vad som kan vara historiskt korrekt och bygga på verkliga händelser i evangelierna är att jämföra de fyra olika evangelierna samt även apokryferna och de gnostiska evangelierna. Jonas visar även på hur evangelisterna har hämtat "inspiration" från Gamla Testamentet och förklarar även varför de har gjort så och meningen med det.
Blandat med all fakta finns Jonas egna tankar, funderingar, berättelser och påstående uttryckta i tidvis poetiska texter som berörde mig djupt. Han skriver så vackert, Jonas. För mig är boken en lång predikan som aldrig blir tråkig.
Jag har svårt att veta hur det är att läsa den här boken om man inte själv är troende och inte redan har kunskap om Jesus och evangelierna. Men jag tyckte hemskt mycket om boken på många plan. Något jag tyckte mycket om var att han inte var rädd för det komplicerade och motsägelsefulla, att han tar upp och behandlar frågor som det kanske hade varit bekvämare att blunda för. Men att blunda, det är inte Gardells stil.
Kommentarer
Jesus : jude, rebell, gud? av Wibeck
eller Vad hände på vägen till Damaskus? : på spaning efter den verklige Jesus från Nasaret av Einhorn