Fortsätt till huvudinnehåll

Offerrit - Johannes Källström

Den här boken har recenserats ganska flitigt i bokbloggsvärlden, och det känns lite som att jag är sist ute...

Offerrit - En annorlunda berättelse om besatthet är Johannes Källströms andra bok, men den första som jag läser. Den utspelar sig i ett litet samhälle som håller på att dö ut sedan bruket, samhällets största arbetsplats- varit tvunget att stänga igen. Kommunens pampar, med kommunalrådet Svea i spetsen söker desperat en lösning och kommer på idén att ta kontakt med bygdens enda kändis Oscar Vigelius. Han är en känd men tillbakadragen modedesigner som inte varit tillbaka till samhället sedan han flyttade. Oscar är också otroligt rik. Förutom Vigelius kommer hans advokat Fitzpatrick. Märkliga saker börjar hända; människor försvinner, mördas, beter sig konstigt och Fitzpatrick visar sig vara en högst obehaglig varelse. Kriminalkommisarie Owe Tycho kallas in för att hjälpa den lokala polisen. Han förstår snabbt att här han har att göra med religösa fanatiker...och kallar in sin barndomsvän prästen C-G.

Jag har fått fundera mycket på vad jag egentligen tyckte om den här boken men har tillslut kommit fram till att det är en pärla...på sitt sätt.  Det är inte utan att jag blir nyfiken på hans debutbok Mörkersikte. Vad som till en början gjorde mig skeptisk var att det så snabbt ballade ur; det krälade ormar bland maten, människor blev personlighetsförändrade och så vidare. Sedan inser jag att jag gillar det med den här boken. Källström ursäktar sig inte utan hänger sig totalt till skräckgenren och tillåter helt utflippade scenarior utspela sig. Fast mest av allt roas jag av Owe och C-Gs relation och dialogen dememellan. Mer än en gång har jag skrattat högt åt Owes tjurighet och C-Gs irriterande fryntlighet, fascinerats av deras underbara vänskap. Det är ett vinnande koncept att blanda humor och skräck, utan humorn kan det annars bli lätt patetiskt...Skrämd blev jag dock inte av den här boken, men underhållen och road.

Om ni gillar skräck tycker jag absolut att ni ska läsa den här boken, om den genren i vanliga fall inte faller er i smaken så gör nog inte denna bok det heller.

Kommentarer

Anonym sa…
Tycker inte det är trist att sådana som du (och jag) recenserar sent. Jag tycker nästan bättre om att läsa recensioner efter att jag själv läst boken än innan. Jämföra vad man tyckte med andra och utan att behöva vara rädd för spoilrar.

Jag tyckte också bäst om Owe. Och jag tyckte också om den hejdlösa blandningen skräck och humor.

Och jag är också sugen på Mörkersikt. Införskaffade den på bokrean.
Ååh, då ska jag hålla utkik och läsa vad du tycker om Mörkersikt!

Populära inlägg i den här bloggen

Stjärnlösa nätter; en berättelse om kärlek, svek och rätten att välja sitt eget liv - Arkan Asaad

Jag blev tipsad om den här boken av en kompis och lyssnade på den som ljudbok. Det var ett klockrent tips för jag tyckte mycket om boken. Handling (förlagets text): Stjärnlösa nätter  är en roman om hur de sega banden mellan fäder och söner, tvinnade av nedärvda idéer om respekt och plikt mot familjen, kolliderar med en ung mans självklara rätt att själv välja sitt liv. Berättelsen om Amàe ger läsaren inblick i en för de flesta okänd värld. Stjärnlösa nätter  handlar om Amàr som växer upp i en svensk småstad i en kurdisk familj, med en starkt dominerande far. När han är arton år beger sig familjen på en bilsemester till släkten i Irak. Det är första gången på många år som de reser tillbaka, och alla har höga förväntningar. När de är på plats efter en strapatsrik bilfärd genom Europa blir det en rad smärre kulturkrockar. För Amàr, som flyttat hemifrån i Sverige är det till exempel naturligt att ställa sig vid diskbänken, men han blir bortmotad av de kvinnliga släktingarna med fni

Tillfälligt (?) avbrott

Efter att ha våndats och funderat fram och tillbaka så har jag bestämt mig för att, åtminstone tillfälligt, sluta uppdatera bloggen. De senaste åren så har jag varit något av en periodare, men perioderna då jag skriver här blir kortare och infaller alltmer sällan.  Jag vill inte sluta skriva om böcker jag har läst och lyssnat på, däremot kommer jag att göra det i ett annat format. Därför kommer jag att sälla mig till den växande skaran bookstagrammers och uppdatera mer regelbundet på Instagram i stället.  Egentligen så tycker jag själv bättre om att läsa långa blogginlägg om böcker i stället för kortare omdömen. Det är detta som mina funderingar kretsat så mycket kring. Jag har dock insett att om det ska bli något skrivet från mitt håll så får det bli kortare texter och då passar Instagram bra. Ni hittar mig på: Instagram där jag heter @mednasanienbok Facebooksidan Med näsan i en bok Goodreads där jag heter Anna (med näsan i en bok) Danielsson Hoppas vi ses där! Och kanske kommer jag t

Vad är egentligen en spänningsroman?

Hur definierar ni en spänningsroman? Är det en slasktitel på en svårbestämbar genre eller..? Det är många böcker som har den benämningen på omslaget och jag har väl inte direkt reflekterat över det tidigare. Spontant har jag tänkt att en spänningsroman är en lite mer fartfylld deckare/kriminalroman. Alltså, det ska vara action och någon slags kriminell twist, gärna en mordgåta. Jag börjar inse att jag har fel... Frågan väcktes hos mig när jag valde att läsa Uppkomlingen  av Tomas Blom. Jag valde den just för att det stod "Historisk spänningsroman" på omslaget och jag kände mig sugen på en thriller i historisk miljö. Ack så jag misstog mig... Nu är det ju så att jag inte recenserat boken ännu, har inte ens läst ut den än, men jag kan säga så mycket som att den inte alls är vad jag trodde att den skulle vara. Visst den är spännande ibland, men inte "thrillerspännande" om ni fattar hur jag menar... Har googlat ordet "Spänningsroman" för att hitta någon