Vi är många som älskar att sjunka ner i en bok och uppleva en annan verklighet, men vi har säkert olika anledningar till att läsa. Jag har inte tidigare reflekterat så mycket över varför jag älskar att läsa så mycket. Det har kommit som ett resultat sedan jag börjat blogga och läsa andras bokbloggar och därigenom upptäckt hur olika vi pratar om böcker.
Läsning är en sådan naturlig del av mig. Jag läser böcker och tidningar varje dag och förundras av människor som inte tycker om att läsa, som inte är förtrollade av fablernas värld. Det måste vara tråkigt att vara en icke-läsare tänker jag ofta samtidigt som jag vet att jag betraktas som tråkig ibland eftersom jag kan välja en bok framför andra nöjen.
Jag har alltid läst, så länge jag kan komma ihåg. Jag minns mina första böcker och många efter det. När jag var i tio till tretton års ålder så brukade jag och en kompis träffas och sitta bredvid varandra i sängen och läsa. Det var en av många lekar vi hade. Det var ett naturligt sätt för oss att umgås. När jag berättar den historien ídag är det många som tittar på mig som att jag är ett ufo.
Så varför läser jag? Jag vet faktiskt inte. På sätt och vis är det som att den här världen inte är tillräcklig för mig. Jag vill uppleva mer, lära mig mer, befinna mig någon annanstans en stund. Och det handlar inte om att jag är missnöjd med mitt liv. Jag är tillfreds och kanske till och med lycklig:) Läsningen bidrar till det, utan att ha möjligheten att läsa skulle jag vara en olycklig människa. Kanske fungerar litteratur som en drog...den har mig i sitt grepp.
För flera år sedan skrev Bokmania ett intressant inlägg om varför hon läser, Vixxtoria har startat igång en enkät som bland annat innehåller frågan om varför man läser, den har många bloggare svarat på i inlägg på sina sidor. Jag hittar inte så många fler inlägg i frågan om varför vi, jag, du läser...Underligt egentligen, det borde vara ett centralt tema bland bokbloggare...eller.
Nåja, jag passar nu på att ställa frågan: Varför läser du?
Jag har alltid läst, så länge jag kan komma ihåg. Jag minns mina första böcker och många efter det. När jag var i tio till tretton års ålder så brukade jag och en kompis träffas och sitta bredvid varandra i sängen och läsa. Det var en av många lekar vi hade. Det var ett naturligt sätt för oss att umgås. När jag berättar den historien ídag är det många som tittar på mig som att jag är ett ufo.
Så varför läser jag? Jag vet faktiskt inte. På sätt och vis är det som att den här världen inte är tillräcklig för mig. Jag vill uppleva mer, lära mig mer, befinna mig någon annanstans en stund. Och det handlar inte om att jag är missnöjd med mitt liv. Jag är tillfreds och kanske till och med lycklig:) Läsningen bidrar till det, utan att ha möjligheten att läsa skulle jag vara en olycklig människa. Kanske fungerar litteratur som en drog...den har mig i sitt grepp.
För flera år sedan skrev Bokmania ett intressant inlägg om varför hon läser, Vixxtoria har startat igång en enkät som bland annat innehåller frågan om varför man läser, den har många bloggare svarat på i inlägg på sina sidor. Jag hittar inte så många fler inlägg i frågan om varför vi, jag, du läser...Underligt egentligen, det borde vara ett centralt tema bland bokbloggare...eller.
Nåja, jag passar nu på att ställa frågan: Varför läser du?
Kommentarer
Jag har för mig att jag sammanställde resultatet av den där läsenkäten jag hade i nåt inlägg. Där borde finnas länkar till fler som svarade på den – och där fanns definitivt mer svar på varför fler läste. Men jag hittar inte den där sammanställningen nu (ibland blir jag rätt irriterad på mig själv som ska ha så fyndiga rubriker jämt; jag vet inte själv vad de handlar om och allt blir så svårsökt, haha).