Paganini var en kompositör och violinist som skrev så svåra och snabba stycken att de ansågs som omöjliga att spela. Det uppstod en myt kring honom att han hade sålt sin själ till Djävulen för att kunna spela så skickligt som han gjorde.
I Paganinikontraktet får vi åter göra bekantskap med den mjuke, men ändå macho, kriminalkommissarie Joona Linna som med sin intuition och envishet lyckas driva två förmodade olycksfall som misstänkta mordfall. Det är dels den framgångsrike Carl Palmcrona som hittas hängd i sin våning på Östermalm i ett förmodat självmord och dels en död kvinna som hittas i en fritidsbåt i Stockholms skärgård. Carl Palmcrona är generaldirektör för ISP, Inspektionen för Strategiska Produkter, och den som har sista ordet gällande Sveriges vapenexporter. Viola Fernandez som hittas död i båten begav sig ut till havs med sin syster Penelope Fernandez, ordförande för Svenska freds- och skiljedomsföreningen, och dennes sambo Björn. Viola har drunknat i havsvatten men hennes kläder är torra och hon hittas i sittande ställning. Penelope och Björn är försvunna.
SÄPO intresserar sig för fallet med den försvunna Penelope och Björn då de misstänker dem för att vara vänsterterrorister. Joona får inte längre agera förundersökningsledare utan utredningen leds i stället av den älvliknande, 25-åriga Saga Bauer.
Makarna Ahndoril, som ligger bakom pseudonymen Kepler, har återigen skrivit en deckare i högt tempo, även om denna är lite mindre otäck än Hypnotisören. Det tar mig lite längre tid att komma in i den här boken, handlingen byggs långsamt upp och de är i vissa avsnitt ganska detaljerade i sitt berättande. För mig är det också en ny värld att lära känna; detta med svensk vapenhandel (och internationell för den delen), även om jag förstår att det söker sig diverse skumma och hänsynslösa personer till det området.
Till skillnad från många andra deckarförfattare bekantar man sig som läsare inte med så många personer i utredningsteam med mera. Det skymtar visserligen förbi ett antal människor i förbifarten men de vi får lära känna närmare är Joona och Saga. Även om Joona Linna är en ganska stereotypisk karaktär kan jag inte låta bli att tycka om honom, han är lugn, trygg, tuff och samtidigt känslig och intuitiv. Saga är en ung kvinna som försöker hitta en plats i den manligt dominerade värld hon befinner sig. Jag har lite svårt att få grepp på henne som person, dels så har hon -sitt älvlika utseende till trots - drag av Modesty Blaise, å andra sidan framstår hon tidvis som en gnällig barnrumpa som står bredvid sina äldre manliga kollegor och trumpet skriker "Det är min utredning". Avsnittet där SÄPO ska storma extremistgruppen Brigaden är fullkomligt patetisk och så full av sterotyper att den borde ha raderats helt och hållet i manuset. För mig förstörde det avsnittet faktiskt ganska mycket av läsningen. De hade också kunnat stryka delen där Penelope och Björn träffar den märklige före detta programledaren - gav ingenting till historien, rörde bara till det hela.
Den karaktär som jag tycker bäst om är Penelope Fernandez som har en nästan övernaturlig överlevnadsförmåga/instinkt och ändå känns som en verklig människa. Man skulle kunna stöta på en sådan person i verkliga livet. Här beskriver Kepler en person som mitt i sin sårbarhet och rädsla agerar och kontrollerar sitt eget liv.
På det stora hela tyckte jag rätt bra om den här boken, vill man ha en bok att sträckläsa och bli underhållen av så är det här absolut ett bra alternativ (men jag tyckte bättre om Hypnotisören). Jag skulle inte nämna den som en favoritdeckare, men om någon frågar efter en spännande bok så blir det här ett tips.
Andra som bloggat om Paganinikontraktet är Bokhora, Bokbrus och Erikas bokprat.
Boken är utgiven av Albert Bonnier Förlag och kan köpas på Bokus och Adlibris
I Paganinikontraktet får vi åter göra bekantskap med den mjuke, men ändå macho, kriminalkommissarie Joona Linna som med sin intuition och envishet lyckas driva två förmodade olycksfall som misstänkta mordfall. Det är dels den framgångsrike Carl Palmcrona som hittas hängd i sin våning på Östermalm i ett förmodat självmord och dels en död kvinna som hittas i en fritidsbåt i Stockholms skärgård. Carl Palmcrona är generaldirektör för ISP, Inspektionen för Strategiska Produkter, och den som har sista ordet gällande Sveriges vapenexporter. Viola Fernandez som hittas död i båten begav sig ut till havs med sin syster Penelope Fernandez, ordförande för Svenska freds- och skiljedomsföreningen, och dennes sambo Björn. Viola har drunknat i havsvatten men hennes kläder är torra och hon hittas i sittande ställning. Penelope och Björn är försvunna.
SÄPO intresserar sig för fallet med den försvunna Penelope och Björn då de misstänker dem för att vara vänsterterrorister. Joona får inte längre agera förundersökningsledare utan utredningen leds i stället av den älvliknande, 25-åriga Saga Bauer.
Makarna Ahndoril, som ligger bakom pseudonymen Kepler, har återigen skrivit en deckare i högt tempo, även om denna är lite mindre otäck än Hypnotisören. Det tar mig lite längre tid att komma in i den här boken, handlingen byggs långsamt upp och de är i vissa avsnitt ganska detaljerade i sitt berättande. För mig är det också en ny värld att lära känna; detta med svensk vapenhandel (och internationell för den delen), även om jag förstår att det söker sig diverse skumma och hänsynslösa personer till det området.
Till skillnad från många andra deckarförfattare bekantar man sig som läsare inte med så många personer i utredningsteam med mera. Det skymtar visserligen förbi ett antal människor i förbifarten men de vi får lära känna närmare är Joona och Saga. Även om Joona Linna är en ganska stereotypisk karaktär kan jag inte låta bli att tycka om honom, han är lugn, trygg, tuff och samtidigt känslig och intuitiv. Saga är en ung kvinna som försöker hitta en plats i den manligt dominerade värld hon befinner sig. Jag har lite svårt att få grepp på henne som person, dels så har hon -sitt älvlika utseende till trots - drag av Modesty Blaise, å andra sidan framstår hon tidvis som en gnällig barnrumpa som står bredvid sina äldre manliga kollegor och trumpet skriker "Det är min utredning". Avsnittet där SÄPO ska storma extremistgruppen Brigaden är fullkomligt patetisk och så full av sterotyper att den borde ha raderats helt och hållet i manuset. För mig förstörde det avsnittet faktiskt ganska mycket av läsningen. De hade också kunnat stryka delen där Penelope och Björn träffar den märklige före detta programledaren - gav ingenting till historien, rörde bara till det hela.
Den karaktär som jag tycker bäst om är Penelope Fernandez som har en nästan övernaturlig överlevnadsförmåga/instinkt och ändå känns som en verklig människa. Man skulle kunna stöta på en sådan person i verkliga livet. Här beskriver Kepler en person som mitt i sin sårbarhet och rädsla agerar och kontrollerar sitt eget liv.
På det stora hela tyckte jag rätt bra om den här boken, vill man ha en bok att sträckläsa och bli underhållen av så är det här absolut ett bra alternativ (men jag tyckte bättre om Hypnotisören). Jag skulle inte nämna den som en favoritdeckare, men om någon frågar efter en spännande bok så blir det här ett tips.
Andra som bloggat om Paganinikontraktet är Bokhora, Bokbrus och Erikas bokprat.
Boken är utgiven av Albert Bonnier Förlag och kan köpas på Bokus och Adlibris
Kommentarer
http://www.thebookpond.se/index.php?q=/2011/11/paganini-naninaninana.html