Mercurium - Ann Rosman

Mercurium är Ann Rosmans fjärde roman om kriminalinspektör Karin Adler och hennes kollegor Robban, Folke och Jerker. Karin, Robban och en ovanligt trevlig Folke med respektive äter julbord på Grand på Marstrand när de blir uppringda. Ett lik har hittats på Carlstens fästning där det pågår en stor maskerad. De åker dit och påbörjar förhör med alla 94 festdeltagare plus serveringspersonal när ytterligare ett lik hittas. Det framgår snart att det är far och son från den adliga släkten Ekeblad, en familj där det pågår en rejäl och infekterad konflikt.

Vi får även följa Mette Fock Ridderbielke som år 1802 anklagas för att ha förgiftat och mördat två av sina barn samt sin man. Hon gifte sig med sergeanten Henrik Johan Fock, kallad Focken, men fick snart en förmyndare utsedd åt honom då han förklarades sinnesslö. Focken hanterade ekonomin dåligt, var arbetsskygg och tog ofta till flaskan. Mette, äldsta sonen och dottern var de som skötte hushållet och gården. En dag hjälper hon skogmästarens fru som blivit sjuk, som tack hjälper han henne mycket på gården och det uppstår ett tycke dem emellan. Både Focken och skogmästarens fru blir avundsjuka och rykten uppstår i trakten, det mesta negativt mot Mette. Focken sprider ut att han är rädd att hon ska förgifta honom och när barnen dör spekuleras det att hon råkat ge gift åt fel familjemedlemmar.

Mettes klagoskrift, finns på Nordiska muséet

Mette sätts som första och enda kvinna på Carlstens fästning. Hon sätts där för bekännelse, hon är alltså inte dömd för mord. Eftersom hon inte lyckas göra sig hörd i rättegångarna som hålls mot henne och inte heller får tillgång till penna och papper så broderar hon sin historia på en duk ihopsydd av 27 små tygbitar.

Mette Fock är en verklig historisk person och Rosman har gjort ett fantastiskt researcharbete. Hon skildrar Mette på ett personligt och levande sätt. I vanlig ordning tycker jag att det är i de historiska delen av boken som är den bästa - även den som tar mest utrymme i boken. Hon kopplar även ihop dåtid och nutid på ett mycket snillrikt och finurligt sätt. Rosman är väldigt skicklig på att beskriva historiska miljöer och som läsare kan man verkligen uppleva hur det såg ut i trakten där Mette levde, hur fuktigt och kargt det var på fästningen och hur svårt livet måste ha varit för en intelligent och självständig kvinna som Mette.

Karin och hennes kollegor är kanske mer som bifigurer i den här historien, men det är roligt att få veta hur det går för de olika karaktärerna i deras personliga liv och hur deras relationer utvecklas. Karin brottas mellan sitt liv på båten Andante och pojkvännen Jespers önskan om att hon ska bli bofast tillsammans med henne. Och anar man möjligtvis en liten spricka i Karin och Robbans samarbete?

En fantastiskt bra bok som jag varmt rekommenderar att ni läser!

Boken ges ut av Damm förlag och kan köpas på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat om boken är Boktokig, Bokberoende och Benitas bokblogg

Läs också vad jag har skirvit om Själakistan, Porto Francos väktare och Fyrmästarens dotter