Jag hade inga som helst förväntningar på Det är jag som är Caroline och blev glatt överraskad när jag läste den. Som jag förstått det så är det här inte den enda boken om Caroline men den första (??? rätta mig om jag har fel)
Det är en äkta feelgood som handlar om 17 år gamla Caroline som inte verkar göra nåt annat än att bråka med sin mamma och känna skuldkänslor för sin lillebrors död. Hon går inte i skolan, röker och beter sig allmänt illa. Efter ett episkt gräl bestämmer hon sig för att flytta ifrån sin mamma och styvpappan. Så får vi följa Caroline när hon hittar sig någonstans att bo, hoppar av gymnasiet och hittar ett jobba och sysslar med sin passion (som hon har gemensamt med sin biologiska pappa) matlagning.
Det är jag som är Caroline är rolig och lättläst. Som en bra feelgood ska så innehåller den en lagom balans mellan det sorgliga och det dråpliga med en stark kvinna i huvudrollen. Är det något jag ska anmärka på så är det att Caroline inte känns som 17 år utan mer som 25-30 år. Annars, lättsmält och snabb underhållning men inget som direkt fastnar.
Boken ges ut av Lind Co och kan köpas på Adlibris och Bokus
Andra som bloggat om boken är Bokhora, Bims blogg och Carolina läser
Kommentarer