Fortsätt till huvudinnehåll

I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv - Tom Malmquist

Okej, nu känns det lite som att jag ska svära i kyrkan eller nåt... Jag har förstått att Tom Malmquist har haft ett väldigt bra och känsligt sommarprat där han berättat historien som också ligger till grund för hans bok. Och missförstå mig inte, det är tragiskt och sorgligt.

I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv handlar om Tom själv och om hans fru Karin som dog när de väntade sitt första barn. Karin insjuknade under graviditeten. Barnet, en liten dotter, fick förlösas via kejsarsnitt, och i boken springer Tom i sjukhusets kulvertar mellan intensivvårdsavdelningen och neonatalavdelningen.

Ämnet är så otroligt sorgligt, ett ämne som borde beröra mig djupt - ändå gråter jag inte en enda gång under lyssningen. Innan jag började läsa boken var jag övertygad om att läsningen skulle bli ångestladdad och att jag skulle fulgråta större delen av boken. Döden är väldigt känslig för mig. Men det blev inte så.

Vi läste den här boken i bokcirkeln Picket och Pocket och när vi träffades för att prata om boken så kände jag mig glad att jag inte var den enda som inte berördes av boken. Då berodde det inte på att jag är helt känslokall. Det var så, mer eller mindre, för alla. Vi pratade mycket om vad det kunde bero på och kom fram till att Malmquist är distanserad i sitt berättande, han framstår inte som särskilt sympatisk så det är svårt att tycka synd om honom och han förmedlar inte heller någon djup känsla för sin dotter (vilket är en bidragande del till att vi inte finner honom särskilt sympatisk).

Boken ges ut av Natur och Kultur och kan köpas på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat om boken är Män som läser, Boktanken och designmadde

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tillfälligt (?) avbrott

Efter att ha våndats och funderat fram och tillbaka så har jag bestämt mig för att, åtminstone tillfälligt, sluta uppdatera bloggen. De senaste åren så har jag varit något av en periodare, men perioderna då jag skriver här blir kortare och infaller alltmer sällan.  Jag vill inte sluta skriva om böcker jag har läst och lyssnat på, däremot kommer jag att göra det i ett annat format. Därför kommer jag att sälla mig till den växande skaran bookstagrammers och uppdatera mer regelbundet på Instagram i stället.  Egentligen så tycker jag själv bättre om att läsa långa blogginlägg om böcker i stället för kortare omdömen. Det är detta som mina funderingar kretsat så mycket kring. Jag har dock insett att om det ska bli något skrivet från mitt håll så får det bli kortare texter och då passar Instagram bra. Ni hittar mig på: Instagram där jag heter @mednasanienbok Facebooksidan Med näsan i en bok Goodreads där jag heter Anna (med näsan i en bok) Danielsson Hoppas vi ses där! Och kanske kom...

Stjärnlösa nätter; en berättelse om kärlek, svek och rätten att välja sitt eget liv - Arkan Asaad

Jag blev tipsad om den här boken av en kompis och lyssnade på den som ljudbok. Det var ett klockrent tips för jag tyckte mycket om boken. Handling (förlagets text): Stjärnlösa nätter  är en roman om hur de sega banden mellan fäder och söner, tvinnade av nedärvda idéer om respekt och plikt mot familjen, kolliderar med en ung mans självklara rätt att själv välja sitt liv. Berättelsen om Amàe ger läsaren inblick i en för de flesta okänd värld. Stjärnlösa nätter  handlar om Amàr som växer upp i en svensk småstad i en kurdisk familj, med en starkt dominerande far. När han är arton år beger sig familjen på en bilsemester till släkten i Irak. Det är första gången på många år som de reser tillbaka, och alla har höga förväntningar. När de är på plats efter en strapatsrik bilfärd genom Europa blir det en rad smärre kulturkrockar. För Amàr, som flyttat hemifrån i Sverige är det till exempel naturligt att ställa sig vid diskbänken, men han blir bortmotad av de kvinnliga släktingarn...

Vad är egentligen en spänningsroman?

Hur definierar ni en spänningsroman? Är det en slasktitel på en svårbestämbar genre eller..? Det är många böcker som har den benämningen på omslaget och jag har väl inte direkt reflekterat över det tidigare. Spontant har jag tänkt att en spänningsroman är en lite mer fartfylld deckare/kriminalroman. Alltså, det ska vara action och någon slags kriminell twist, gärna en mordgåta. Jag börjar inse att jag har fel... Frågan väcktes hos mig när jag valde att läsa Uppkomlingen  av Tomas Blom. Jag valde den just för att det stod "Historisk spänningsroman" på omslaget och jag kände mig sugen på en thriller i historisk miljö. Ack så jag misstog mig... Nu är det ju så att jag inte recenserat boken ännu, har inte ens läst ut den än, men jag kan säga så mycket som att den inte alls är vad jag trodde att den skulle vara. Visst den är spännande ibland, men inte "thrillerspännande" om ni fattar hur jag menar... Har googlat ordet "Spänningsroman" för att hitta någon ...