Boken handlar om butlern Stevens som arbetat hela sitt liv på Darlington Hall. Först åt Mr Darlington men när han dog så såldes herrgården åt amerikanen Mr Farraday och Stevens följde med köpet så att säga. Stevens tänker tillbaka på sitt liv som butler, på viktiga världshändelser som utspelat sig på Darlington Hall, på sin vänskapsrelation med hushållerskan miss Kenton och sin beundran över sin far som enligt Stevens mening var den ultimata butlern. Sommaren 1956 så får han sin livs första semester och beger sig på en biltur genom den engelska landsbygden för att leta rätt på miss Kenton.
Stevens är otroligt korrekt, har en enorm yrkesstolthet och totalt inkompetent på socialt samspel.
Ishiguro vann alltså nobelpriset i litteratur 2017 och det här tror jag räknas som en av hans mest kända böcker. Det känns väl sådär att komma med ett omdöme om en bok där Svenska akademin redan har sagt sitt så att säga... Men i den här bloggen utger jag mig ju i och för sig inte för att vara någon litteraturvetare (vilket jag inte är) som gör analyser utifrån ett sådant perspektiv. Jag är endast en bokförd och läsare som skriver om min upplevelse av en bok och vågar mig på att göra rekommendationer.
Vad tyckte jag då om den här boken? Jo, jag tyckte om den. Vi får följa med Stevens som, kanske för första gången, reflekterar över sig själv, sitt liv och sitt sätt att vara. Han blickar tillbaka på sitt liv och sina val, vågar se sig själv med andras ögon och blir kanske inte helt nöjd med vad han ser.
Samtidigt som jag tycker ayy Stevens är ganska osympatisk och arrogant så tycker jag otroligt synd om honom. Han har aldrig vågat "släppa lös", han har levt via andra och har nog haft det rätt tråkigt. Det är en fin bok och Ishiguro är respektfull mot sin karaktär. Det lyste igenom en slags ömhet i beskrivningen av honom.
Boken ges ut av Wahlström och Widstrand och kan köpas på Adlibris och Bokus
Andra som bloggat om boken är Eli läser och skriver, Stories from the City och Fantastiska berättelser
Kommentarer