Fortsätt till huvudinnehåll

Familjen Weird - Andrew Kaufman

Det här är en hyllvärmare som jag läste i somras. Tror jag köpte den på en bokrea någongång och ser att den är slutsåld så vill man ha tag på den får man leta på loppisar, bibblan eller antikvariat.

Handling (förlagets text):
Syskonen Weird har alltid varit lite konstiga, men ingen av dem har någonsin misstänkt att deras farmor uttalat en förbannelse över dem.
I det ögonblick då de föds, ger Annie Weirdvar och ett av sina barnbarn en specialkraft. Richard, den äldste, är aldrig i fara; Abbie har alltid hopp; Lucy är aldrig vilse och Kent kan vinna över vem som helst i ett slagsmål. Minstingen Angie, hon förlåter alla, omedlebart. Men allteftersom åren går visar sig dessa välsignelser vara det som förstör deras liv.
Nu ligger Annie för döden, och hon har en sista uppgift åt Angie: hon ska hitta sina utspridda syskon och samla dem i farmoderns sjukhusrum, så att hon i dödsögonblicket kan lyfta dessa välsignelse-förbannelser. Och Angie har bara två veckor på sig.

Omdöme:
Jag minns ärligt talat inte så mycket av den här boken. Jag minns mest känslan, att jag tyckte om den och att det var en fin bok om smärtsamma syskon- och familjerelationer. Även att den var lite småroligt och en lagom galen berättelse. En annorlunda slags feelgood.

Boken gavs ut av Printz Publishing

How hollow heart and full och Kajsa bokblogg har också skrivit om boken







Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tillfälligt (?) avbrott

Efter att ha våndats och funderat fram och tillbaka så har jag bestämt mig för att, åtminstone tillfälligt, sluta uppdatera bloggen. De senaste åren så har jag varit något av en periodare, men perioderna då jag skriver här blir kortare och infaller alltmer sällan.  Jag vill inte sluta skriva om böcker jag har läst och lyssnat på, däremot kommer jag att göra det i ett annat format. Därför kommer jag att sälla mig till den växande skaran bookstagrammers och uppdatera mer regelbundet på Instagram i stället.  Egentligen så tycker jag själv bättre om att läsa långa blogginlägg om böcker i stället för kortare omdömen. Det är detta som mina funderingar kretsat så mycket kring. Jag har dock insett att om det ska bli något skrivet från mitt håll så får det bli kortare texter och då passar Instagram bra. Ni hittar mig på: Instagram där jag heter @mednasanienbok Facebooksidan Med näsan i en bok Goodreads där jag heter Anna (med näsan i en bok) Danielsson Hoppas vi ses där! Och kanske kom...

Stjärnlösa nätter; en berättelse om kärlek, svek och rätten att välja sitt eget liv - Arkan Asaad

Jag blev tipsad om den här boken av en kompis och lyssnade på den som ljudbok. Det var ett klockrent tips för jag tyckte mycket om boken. Handling (förlagets text): Stjärnlösa nätter  är en roman om hur de sega banden mellan fäder och söner, tvinnade av nedärvda idéer om respekt och plikt mot familjen, kolliderar med en ung mans självklara rätt att själv välja sitt liv. Berättelsen om Amàe ger läsaren inblick i en för de flesta okänd värld. Stjärnlösa nätter  handlar om Amàr som växer upp i en svensk småstad i en kurdisk familj, med en starkt dominerande far. När han är arton år beger sig familjen på en bilsemester till släkten i Irak. Det är första gången på många år som de reser tillbaka, och alla har höga förväntningar. När de är på plats efter en strapatsrik bilfärd genom Europa blir det en rad smärre kulturkrockar. För Amàr, som flyttat hemifrån i Sverige är det till exempel naturligt att ställa sig vid diskbänken, men han blir bortmotad av de kvinnliga släktingarn...

Jag for ner till bror - Karin Smirnoff

Jag har läst alla tre böcker av Karin Smirnoff och funderade först på om jag skulle skriva ett inlägg om alla tre men har bestämt mig för att varje bok förtjänar sitt eget inlägg. De kommer att komma i följd här på bloggen och jag börjar med bok nr 1 Jag for ner till bror. Handling (förlagets text): I Smalånger är det mesta som vanligt. Maria har hittats död. Hennes bror håller på att supa ihjäl sig. Harmynte John har hål som svarta hål i rymden och äldreomsorgen får en ny medarbetare, janakippo, som stack sin far med en högaffel. Mitt omdöme: Jag ska börja med att berätta att jag har lyssnat på, och inte läst, alla böcker vilket såklart tar bort en del av upplevelsen. Smirnoff skriver speciellt med korthuggna meningar och sammanskrivna namn (janakippo i stället för Jana Kippo) och ord. Jag tycker nog ändå (med förbehåll då att jag inte läst) att inläsaren Lo Kauppi får fram det på ett bra sätt i sin rytm när hon läser. Det enda förbehållet jag egentligen har på inläsningen är...