Handling (Förlagets text):
Den norm- och banbrytande journalisten som wallraffade långt innan begreppet var uppfunnet. Hon var den ostyriga pojkflickan som skickades hemifrån för att bli snäll och foglig. Men Ester Blenda Nordström lät sig aldrig tämjas. Som Sveriges första undersökande reprter gjorde hon det ingen annan vågade. Under falsk identitet slet hon som piga på en bondgård, hon levde ett halvår med samer i Lapplands piskande snöstormar och reste som tredjeklasspassagerare med fattiga emigranter till Amerika. Hon räddade hela byar från svältdöden under finska inbördeskriget och deltog i e flera år lång expedition till ett farligt vulkanområde i Sibirien.
De banbrytande reprotage som hon tog med sig hem förändrade den svenska journalistiken. Ester Blenda Nordström var en av sin tids pionjärer och stjärnor. Hyllad, beundrad och vän med personer som Anders Zorn, Evert Taube och Elin Wägner. Hon körde motorcykel, rökte pipa och trotsade alla normer som begränsade kvinnors liv i början av 1900-talet. Men så plötsligt tystnade hennes starka röst. De spektakulära äventyren och kampe för ett liv på egna villkor visade sig ha ett högt pris.
I den första biografin om Ester Blenda Nordström berättar journalisten och författaren Fatima Bremmer historien om vad som fick Sveriges modigaste journalist att tappa modet. Med hjälp av tidigare okända brevsamlingar och dagböcker porträtteras en av 1900-talets mest fascinerande svensak kvinnor.
Mitt omdöme:
Jag är lite kluven inför den här boken. Den är intressant och Ester Blenda är en riktig gammeldags äventyrare som det är spännande att läsa om. Det är också tack vare dessa kvinnor som gått i brsächen som vi som lever idag har de möjligheter som vi har idag. Att läsa om Ester Blenda är lite som att läsa om en rockstjärna. Hon kastar sig in i nya uppdrag, hon lever fullt ut men hon lever också destruktivt och har ett mörker inom sig som hon hela tiden försöker värja sig mot. Hon längtar efter barn men hennes liv tillåter inte ett familjebildande.
Ester Blenda må vara en pionjär men hon är också priviligierad. Hon kommer från en statusfamilj och ges möjligheter som andra kvinnor inte får tack vare sin bakgrund. Det är viktigt att komma ihåg tycker jag.
Det märks att Bremmer är journalist, boken känns som ett enda långt reprotage.Jag tror att boken hade blivit bättre med en mer skönlittarär ansats. Nu får jag inte riktigt någon känsla för Ester Blenda och perosnerna hon möter. Jo, möjligen för den piga som hon blir vän med på bondgården och som känner sig extremt sviken och lurad när reportaget om livet som piga publiceras.
I bokcirkeln fatsnade vi och pratade ganska mycket om hur Ester Blendas tid i Lappland beskrevs. Hon levde delvis bland samer men hon var också delaktig i de övergrepp som utfördes mot samerna under tidigt 1900-tal. Hon umgicks med rasbiologer, var där vid fotografering och skallmätningar och så vidare. Min åsikt är att Bremmer skyggar för den här delen av berättelsen om Ester Blenda, att hon på något vis urskuldar hennes handlingar med att hon inte visste bättre. Skulle författaren ha urskuldat männen som deltog på samma sätt? Det blir väldigt problematiskt.
I bokcirkeln så betygsätter vi böcker - jag gav boken en trea av fem möjliga.
Kommentarer