header

header

söndag 19 februari 2012

Tusenskönor - Kristina Ohlsson

Tusenskönor är den fristående uppföljaren av Askungar (läs vad jag skrev om den här) och vi får återigen stifta bekantskap med Alex Recht och hans utredningsgrupp på polisen. Fredrika Bergman är höggravid med Spencers barn, Peder lever numera ensam efter separationen från Ylva och tvillingpojkarna och allt verkar inte vara rosenrött mellan Alex och Eva heller. De har fått en ny medlem i gruppen, Joar. En strikt typ som kommer direkt från eko-roteln och minst sagt rör om i arbetsgruppen.

Gruppen utreder ett misstänkt mord. Ett äldre par hittas döda i sin lägenhet, man hittar även ett avskedsbrev från mannen, som är präst, och först tror man att han har skjutit sin fru och därefter sig själv. Men det går inte ihop, gruppen hittar alldeles för många frågetecken. Fredrika utreder samtidigt en smitning från en bilolycka där en person har avlidit, en person utan identitetshandlingar. Vi får också följa Ali som smugglas in i landet och hålls gömd och inlåst i en lägenhet. Samtidigt lever en ung tjej i Bangkok mitt i en mardröm, hon är fast i Thailand och bestulen på sin identitet. Alla dessa historier tycks ha en sak gemensam - flyktingar och flyktingsmuggling. Det löper som en röd tråd genom hela berättelsen på ett eller annat sätt.

Jag lyssnade på Tusenskönor som ljudbok med Mirja Turestedt som uppläsare. Mirja är en av mina favorituppläsare, har hört henne läsa Ann Rosmans böcker också och hon har en så himla behaglig röst och lagom inlevelse i sin uppläsning och dramatisering.

Själva kriminalhistorien i den här boken är invecklad och det är så många trådar lösa samtidigt att jag under läsningens gång ofta undrar hur Ohlsson ska få det hela att gå ihop i slutet. Men hon gör det och hon gör det skickligt. Det slutar inte, som så ofta i deckare, med att en av karaktärerna förklarar och berättar, i stället är det en mycket spännande upplösning där vi får allt serverat till oss bit för bit. Kanske att förklaring till allt inte håller helt, men det har jag överseende med...

Ohlsson ger sig delvis in i debatten om flyktingsmuggling, men inte så mycket i den moraliska biten utan mer genom att konstatera krafterna bakom och de starka ekonomiska motiven. Där kändes det mer som att hon ville beröra ett aktuellt ämne snarare än ett ämne som ligger henne varmt om hjärtat. Men det är helt ok. Tusenskönor är ju trots allt en deckare, inte en samhällsorienterad bok.

För att jag ska fastna för en deckarförfattare och läsa flera av dennes böcker så vill jag också att boken ska innehålla mer än bara själva kriminalhistorien. Det får jag i Ohlssons böcker. Det är roligt att återse utredningsgruppen och det är häftigt att få kliva in när det har gått några månader sedan sist (alltså där Askungar avslutades). Ohlsson skildrar mansgrisen Peder på ett skickligt sätt, jag både irriterar mig kraftigt på honom samtidigt som jag får en förståelse för honom och vill att allt ska ordna sig. Även de andra i gruppen och deras relationer skildrar hon på ett komplicerat och spännande sätt. Det händer rätt dramatiska saker i karaktärernas personliga liv också vilket gör att jag längtar efter att läsa uppföljaren Änglavakter (som jag turligt nog har i bokhyllan...).

Har ni inte läst Kristina Ohlssons böcker så är det dags att göra det nu! De ges ut av Piratförlaget och går att köpa på Adlibris, Bokus, Bokia och CDon

Andra som bloggat om boken är Bokbrus, En bok om dagen och Hyllan

1 kommentar:

Marie sa...

Jag gillar också hennes böcker, lyckades läsa första boken sist och det var helt okej, fristående precis som du skriver.

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...