header

header

lördag 3 november 2012

Författarintervju Catharina Ingelman-Sundberg


När jag var på bokmässan i Göteborg så fick jag tillfälle att träffa Catharina Ingelman-Sundberg, hade en väldigt trevlig pratstund med denna fascinerande kvinna. Det här med att träffa författare och intervjua dem är helt nytt för mig och jag var rätt nervös innan och under tiden vi pratade. Vi pratatde en hel del Catharinas nya bok Kaffe med rån (som förövrigt säljer jättebra, har sålts till flera länder och kanske ska blir film!), men även om skrivandet i sig, lite om tidigare böcker och om livet i allmänhet.

Jag har flera av dina böcker. Det är en stor skillnad mellan dina tidigare historiska romaner och din senaste bok Kaffe med rån, hur fick du idén till den? Hur kom du på att skriva i en bok i den humoristiska genren?
Det är mycket av mig själv i den här boken, det är det närmaste mig själv jag har kommit i en bok. I de historiska romanerna som jag har skrivit så har jag haft historier som ingen annan har berättat om tidigare och som jag tycker är spännande och vill berätta för andra. Nu ville jag prova att skriva i en annan genre. Jag ville skriva en underhållande bok som fick folk att le och skratta och sedan ville jag att den skulle vara lite mer än bara det. Jag ville att den skulle ha ett budskap och det låg nära till hands för mig när jag insåg att fångar har det bättre än vad gamlingar har det på hemmet och så var idén till boken född.

Hur kom du på att det är så? Såg du precis som Märtha en dokumentär om fängelselivet?
Nä, inte riktigt. Jag hade en faster som bodde på ett äldrehem, det var ett bra sådant . Hon hade egen lägenhet med kök där hon kunde måla sina tavlor och så. Det fanns ett samlingsrum där det var underhållnig ibland, det fanns en matsal, en frisör och fotvård. Allt var bra men så läste jag hur de började dra ner på vården i Stockholm och började bli lite betänksam. En dag läste jag att en fånge ska ha mat tre gånger om dagen enligt kostcirkeln, de måste motionera en timme om dagen minst och de har verkstad och så, precis som det står i Kaffe med rån. Det är ju taget från fängelserapporter, memoarer och jag har intervjuat fångvaktare och så.

Du beskriver verkligheten idag, det har en hög igenkänningsfaktor hos folk.
Vad jag är så upprörd över är att de här människorna som har byggt upp vårt samhälle de tar man inte hand om när de blir gamla. Det skär i mig och det är så skönt att skriva en sån här bok för då kan jag låta någon i boken säga vad jag tycker.

När du fått idén om storyn hur kom du på karaktärerna?
De tänkte jag igenom lite. Jag tänkte att hon som leder måste vara lite beskäftig sådär och eftersom de måste träna upp sig för att orka mer allt så låg det nära till hands att hon var gympalärare. Och jag har själv hållit på med uppfinningar och varit med i en uppfinnarförening. De är lite kufar de där uppfinnarna så jag ville ha med en sådan. Det kan vara praktiskt i boken också om de måste fixa något. Sedan ville jag ha en charmig och lättsam man och en pimpinett, vacker dam. De är intressanta de där karaktärerna

Du verkar ju ha gjort väldigt mycket i ditt liv. Du är marinerkeolog, journalist, författare, mycket kunnig i historia, uppfinnare - är du en sådan person som måste ha saker på gång hela tiden?
Ja, jag tror det för jag kommer ihåg även när jag gick i plugget så blev jag lätt uttråkad. När jag kan en sak då vill jag pröva något nytt och sedan så är jag nyfiken och vill lära mig nya saker. Det är väl ett eprsonlighetsdrag kan jag tänka mig.

Hur mycket av dig själv finns det i karaktärerna?
Det är nog så att jag har spritt ut min personlighet på olika karaktärer men det finns en liten Märtha och Snillet också. Anna-Greta är en person som påminner mig om några i min omgivning, så det är lite olika samtidigt så har jag märkt att jag blivit förtjust i Anna-Greta. Jag är inte förtjust i snåla människor men Anna-Greta försöker, hon har en vision och när hon börjar lära sig internet så började jag gilla henne.

Du berättade att du har tänkt ut karaktärerna innan du börjar skriva, men händer det oförusedda saker med dem under skrivandets gång?
Karaktärerna har tagit form allteftersom jag har skrivit. De har tagits fram innan men tar form eftersom. Det är också lite olika i olika böcker. I vikingaromarnerna så gjorde jag en synopsis, men efter fyra kapitel hade jag brutit allting. Då slutade jag göra synopsis på de romanrerna och planerade bara ett kapitel i taget för då tog det fart i handlingen och jag följde de intressanta spåren.
När det gäller den här boken så hade jag ju egentligen ett samhällskritiskt budskap där någonstans men när jag var på sidan 285 hade jag ingen aning om hur i helskotta jag skulle få ihop allt det där när det var poliser, maffia och pensionärer inblandade. Jag måste ju knyta ihop det och där hade jag några dagar av kraftigt tänkande innan jag löste det där.
Syster Barbro är en kontrastperson, jag ville stoppa in någon som skapar, bidrar till lite spänning. Pensionärerna behövde lite motstånd.
I mina historiska romaner så har jag jobbat mycket med att få all historia rätt. Jag berättar om människor som jag stoppar in i en historisk händelse, som upplever något som hänt på riktigt och det är ett ganska svårt pussel. Är det någon som belägrar en stad så har de gjort det på riktigt och så, men här har jag haft möjlighet att koncentrera mig mer på karaktärerna.
Sen har jag haft de här idéerna att ska de komma i fängelse så måste de begå brott och jag läser inte deckare om det inte är kollegor som har skrivit. Jaha, hur begår man brott tänkte jag då, jag var ju lika mycket nybörjare som pensionärerna. Så jag började min karaktär som brottsling på Grand Hotel och tänkte att här ska man stjäla av de rika gästerna.

Har du intervjuat några fångar?
Jag har varit på ett häkte och pratat med fångvaktare och fångar. Jag har också fått tag på en del straffades namn, gick ut på nätet och hittade en del chattsidor. Det finns ju sidor på nätet där man diskuterar saker som hur man tvättar pengar som man har rånat. Jag hade tänkt ut ett perfekt brott tyckte jag när jag skrev synopsis år 2007, men 2011 när jag började skriva boken så hanterade man inte pengar på samma sätt och då var jag tvungen att förnya mig. Det upptäckte jag på nätet att oj, så här gör man inte längre. Då fick jag hitta på ett nytt sätt, hela boken bygger på research.

Du fick idén till boken 2007, när började du skriva på den?
Jag skrev ett synopsis på 4-5 sidor 2007, men jag var tvungen att skriva klart mina historiska romaner först. Jag var kontrakterad på dem, det var Befriad och Temeplbranden. Men jag började skriva den 29 januari 2011 och skrev klart den 22 november.

Hur gick det till när du skrev boken?
Den här boken hade jag hela idén klar men jag hade inte slutet klart. Nu håller jag på att tänka ut del två och jag har faktiskt slutet klart på den. Jag har planterat en grej i första boken som jag kan ta upp nu. Kaffe med rån började ju väldigt tydligt. Jag hade en idé om att man skulle stjäla från de rika gästerna på Grand Hotel så jag bad om en rundvisning där och om att få bo i nån skrubb som jag hade råd med. Så¨gick jag runt och plåtade där i hemlighet, men sen kom jag på när jag var där att det måste vara nåt större för att hamna i fängelse. Jär gammal museimänniska och det var ju bara att knata in på museet och titta om jag skulle kunna stjäla. Sen var jag tvungen att komma på vad man gör av stöldgodset och pengarna om det blir några. Och jag vill ju inte att någon ska fara illa, det ska vara snälla brott.
Jag har roligt när jag går omkring och funderar på de här sakerna, om hur jag gör en kupp hur gör jag då, var finns utrymningsvägar, förstår du? Jag har trevligt då.

Vad har du fått för reaktioner på boken?
Det är väldigt roligt för flera länder är intresserade av den och agenter sitter i förhandling om en filmatisering. Jag har tagit upp ett ämne som gör en arg men gör nåt kul av det. Tror att man får mer uppmärksamhet för sin sak då än om man bara gnäller. Det är roligt att fåt göra hjältar av gamla männsikor.
Jag tycker att det är fascinerande att många unga gillar den här, inte bara 50+ utan även ett gäng kring 30. Fick höra om en mormor och hennes barnbarn som lyssnade på ljudboken som Helge Skoog har läst in. Barnet (8 år) tyckte det var väldigt roligt. Och så skulle mormorn ha tillbaka boken och då sa barnet nä jag ska läsa klart först! Så där stod mormor utan bok och 8-åringen lyssnade Boken har fått en blandad läsarkrets och det var jag inte beredd på men det finns tydligen någonting som gör att även barn gillar den.

Nu ser jag fram emot bok nummer två om pensionärsligan och det var verkligen spännande att få höra Catharina prata lite om den också. Det sades en hel del mer under den här pratstunden, men det blev för långt att skriva ner alltihop!

Vill ni läsa mina recensioner på hennes böcker så klickar ni på länkarna; Kaffe med rån, Tempelbranden, Förföljd


1 kommentar:

Hanneles bokparadis sa...

jo, lite otippat att boken gillas av unga. Kul att få träffa författare på riktigt,

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...