header

header

fredag 16 november 2012

Himmelsdalen - Marie Hermansson

Jag sträckläste den här boken som handlar om Daniel och hans tvillingbror Max. Daniel är den lugna, Max den vilda och kontrollerande. När de var små lärde sig Max varken att prata eller gå eftersom Daniel fixade allt han ville ha. Föräldrarna tog då beslutet att separera dem och låta dem utvecklas var och en för sig, ett beslut som också splittrade familjen. Under hela uppväxten träffades de två tvillingbröderna bara en gång om året, på födelsedagen. Som vuxna lever de helt olika liv; Max kajkar runt i Europa och Daniel har efter ett hektiskt liv som tolk dragit sig tillbaka och vikarierar som lärare i Sverige.

En dag får han ett brev från Max som vill att han ska komma och hälsa på honom. Max bor i Himmelsdalen, ett slags hälsohem i alperna där människor med psykiska problem kan få vila upp sig. Daniel reser dit och tänker bara stanna någon dag. Väl där övertalar Max honom att byta plats eftersom han behöver komma därifrån ett par dagar för att ordna upp några affärer. Daniel upptäcker att Himmelsdalen trots allt inte är så idylliskt, de andra patienterna är inte där bara för att vila upp sig och när Max inte kommer tillbaka så tycks det omöjligt för Daniel att ta sig därifrån.

Att läsa Himmelsdalen är som att befinna sig i någon annans mardröm. Ni vet en sådan dröm där allt från början verkar helt normalt, men sedan blir allt konstigt och när man ska göra något så kommer det saker ivägen hela tiden. Som en blandning mellan Twin Peaks och Shutter Island. Jag tänker också på alla klassiska skräckhistorier som handlar om personer som besökt ett mentalsjukhus och sedan blir förväxlad som patient och inlåsta för alltid. Det vilar hela tiden en domedagsstämning över texten och berättelsen.

Jag har läst flera av Hermanssons tidigare böcker och älskar hennes språk och skruvade miljöer. Hennes sagor, för jag läser den här boken som en slags saga. Vi diskuterade den här boken på bokcirkeln Picket & Pocket och tyckte väldigt olika om den. Jag gillade den skarpt medan någon irriterade sig på logiska luckor, beskrivningen av psykisk sjukdom (eller hellre personlighetsstörning skulle jag vilja säga), en annan tyckte den var ok men inte mer. Vi kom fram till att skillnaderna i hur vi tog den till oss delvis berodde på förväntningar innan vi började läsa. Vad vi trodde att vi skulle läsa för slags bok. På biblioteket var den sorterad under thriller - det var vi alla överens om var fel. Vi var också överens om att den var ett filmmaterial.

Jag gillade kombinationen av den vackra miljön, naturen, lyxen på anläggningen, den otäcka stämningen och de märkliga personerna. Och språket förstås! beskrivningarna, både av karaktärerna och miljön.

Kanske att den spårade ut på slutet men jag känner mig väldigt förlåtande till det för det passar in i hela mardrömsscenariet. Det är en lättläst och underhållande bok som jag absolut rekommenderar!

Boken ges ut av Albert Bonniers förlag och Bonnier Pocket och kan köpas på Adlibris och Bokus.

Det är många som har bloggat om den här boken, några är Hyllan, Enligt O, och dagarna går..., Schitzo-Cookie´s bokblogg och Bokkarameller

4 kommentarer:

Carro sa...

Jag tyckte att den blev lite fööör lik Shutter Island.. Men den var definitivt bra för det! :)

...med näsan i en bok... sa...

Carro - håller inte med om att den är för lik Shutter Island, det finns en grundidé som är snarlik men annars är ju upplägget rätt olika och stilen väldigt olika...

Eli sa...

Jag sträckläste också den här! Har inte läst något annat av Hermanson faktiskt, men är klart sugen!

Snow_girl sa...

Jeg har nettopp lest denne boken ferdig og jeg syntes at 'Himmelsdalen' var en av de beste bøkene som jeg noen gang har lest. Vi skal diskutere boken på boksirkelen vår ikveld (i England)og jeg har også tenkt å lese flere av Marie Hermanssons bøker. En sterk og gripende roman!

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...