Fortsätt till huvudinnehåll

Himmelsdalen - Marie Hermansson

Jag sträckläste den här boken som handlar om Daniel och hans tvillingbror Max. Daniel är den lugna, Max den vilda och kontrollerande. När de var små lärde sig Max varken att prata eller gå eftersom Daniel fixade allt han ville ha. Föräldrarna tog då beslutet att separera dem och låta dem utvecklas var och en för sig, ett beslut som också splittrade familjen. Under hela uppväxten träffades de två tvillingbröderna bara en gång om året, på födelsedagen. Som vuxna lever de helt olika liv; Max kajkar runt i Europa och Daniel har efter ett hektiskt liv som tolk dragit sig tillbaka och vikarierar som lärare i Sverige.

En dag får han ett brev från Max som vill att han ska komma och hälsa på honom. Max bor i Himmelsdalen, ett slags hälsohem i alperna där människor med psykiska problem kan få vila upp sig. Daniel reser dit och tänker bara stanna någon dag. Väl där övertalar Max honom att byta plats eftersom han behöver komma därifrån ett par dagar för att ordna upp några affärer. Daniel upptäcker att Himmelsdalen trots allt inte är så idylliskt, de andra patienterna är inte där bara för att vila upp sig och när Max inte kommer tillbaka så tycks det omöjligt för Daniel att ta sig därifrån.

Att läsa Himmelsdalen är som att befinna sig i någon annans mardröm. Ni vet en sådan dröm där allt från början verkar helt normalt, men sedan blir allt konstigt och när man ska göra något så kommer det saker ivägen hela tiden. Som en blandning mellan Twin Peaks och Shutter Island. Jag tänker också på alla klassiska skräckhistorier som handlar om personer som besökt ett mentalsjukhus och sedan blir förväxlad som patient och inlåsta för alltid. Det vilar hela tiden en domedagsstämning över texten och berättelsen.

Jag har läst flera av Hermanssons tidigare böcker och älskar hennes språk och skruvade miljöer. Hennes sagor, för jag läser den här boken som en slags saga. Vi diskuterade den här boken på bokcirkeln Picket & Pocket och tyckte väldigt olika om den. Jag gillade den skarpt medan någon irriterade sig på logiska luckor, beskrivningen av psykisk sjukdom (eller hellre personlighetsstörning skulle jag vilja säga), en annan tyckte den var ok men inte mer. Vi kom fram till att skillnaderna i hur vi tog den till oss delvis berodde på förväntningar innan vi började läsa. Vad vi trodde att vi skulle läsa för slags bok. På biblioteket var den sorterad under thriller - det var vi alla överens om var fel. Vi var också överens om att den var ett filmmaterial.

Jag gillade kombinationen av den vackra miljön, naturen, lyxen på anläggningen, den otäcka stämningen och de märkliga personerna. Och språket förstås! beskrivningarna, både av karaktärerna och miljön.

Kanske att den spårade ut på slutet men jag känner mig väldigt förlåtande till det för det passar in i hela mardrömsscenariet. Det är en lättläst och underhållande bok som jag absolut rekommenderar!

Boken ges ut av Albert Bonniers förlag och Bonnier Pocket och kan köpas på Adlibris och Bokus.

Det är många som har bloggat om den här boken, några är Hyllan, Enligt O, och dagarna går..., Schitzo-Cookie´s bokblogg och Bokkarameller

Kommentarer

Carro sa…
Jag tyckte att den blev lite fööör lik Shutter Island.. Men den var definitivt bra för det! :)
Carro - håller inte med om att den är för lik Shutter Island, det finns en grundidé som är snarlik men annars är ju upplägget rätt olika och stilen väldigt olika...
Eli sa…
Jag sträckläste också den här! Har inte läst något annat av Hermanson faktiskt, men är klart sugen!
Snow_girl sa…
Jeg har nettopp lest denne boken ferdig og jeg syntes at 'Himmelsdalen' var en av de beste bøkene som jeg noen gang har lest. Vi skal diskutere boken på boksirkelen vår ikveld (i England)og jeg har også tenkt å lese flere av Marie Hermanssons bøker. En sterk og gripende roman!

Populära inlägg i den här bloggen

Stjärnlösa nätter; en berättelse om kärlek, svek och rätten att välja sitt eget liv - Arkan Asaad

Jag blev tipsad om den här boken av en kompis och lyssnade på den som ljudbok. Det var ett klockrent tips för jag tyckte mycket om boken. Handling (förlagets text): Stjärnlösa nätter  är en roman om hur de sega banden mellan fäder och söner, tvinnade av nedärvda idéer om respekt och plikt mot familjen, kolliderar med en ung mans självklara rätt att själv välja sitt liv. Berättelsen om Amàe ger läsaren inblick i en för de flesta okänd värld. Stjärnlösa nätter  handlar om Amàr som växer upp i en svensk småstad i en kurdisk familj, med en starkt dominerande far. När han är arton år beger sig familjen på en bilsemester till släkten i Irak. Det är första gången på många år som de reser tillbaka, och alla har höga förväntningar. När de är på plats efter en strapatsrik bilfärd genom Europa blir det en rad smärre kulturkrockar. För Amàr, som flyttat hemifrån i Sverige är det till exempel naturligt att ställa sig vid diskbänken, men han blir bortmotad av de kvinnliga släktingarna med fni

Blod rödare än rött: en berättelse om mod, smärta och vägen till försoning - Arkan Asaad

För någon vecka sedan så skrev jag om Arkan Asaads bok Stjärnlösa nätter . Den handlar om Amàr som tvingades in i ett giftermål med sin kusin. Det här är berättelsen om Amàrs pappa Casim. Handling (förlagets text): I uppföljaren till den hyllade debutromanen Stjärnlösa nätter  får vi lära känna Casim, Amàrs far, som i första boken bara framstår som en grym och oförstående pappa. Vad gjorde honom till den han har blivit? Det visar sig att Casims öde är minst lika dramatiskt som Amàrs eget. Efter en hård uppväxt gifter han sig med Jamila, men kort därefter tvingas han iväg för militärtjänstgöring. Casim längtar hem och bestämmer sig för att desertera, och familjen tvingas på flykt. Den farliga och plågsamma resan slutar i Sverige, samtidigt som Casims mor, far och syskon hamnar i fängelse där de torteras, våldtas och dödas. När Amàr lär känna det våldsamma öde som format Casim kan han äntligen förstå och slutligen försonas med sin pappa. Mina reflektioner: Oj, vad ska man säg

Tillfälligt (?) avbrott

Efter att ha våndats och funderat fram och tillbaka så har jag bestämt mig för att, åtminstone tillfälligt, sluta uppdatera bloggen. De senaste åren så har jag varit något av en periodare, men perioderna då jag skriver här blir kortare och infaller alltmer sällan.  Jag vill inte sluta skriva om böcker jag har läst och lyssnat på, däremot kommer jag att göra det i ett annat format. Därför kommer jag att sälla mig till den växande skaran bookstagrammers och uppdatera mer regelbundet på Instagram i stället.  Egentligen så tycker jag själv bättre om att läsa långa blogginlägg om böcker i stället för kortare omdömen. Det är detta som mina funderingar kretsat så mycket kring. Jag har dock insett att om det ska bli något skrivet från mitt håll så får det bli kortare texter och då passar Instagram bra. Ni hittar mig på: Instagram där jag heter @mednasanienbok Facebooksidan Med näsan i en bok Goodreads där jag heter Anna (med näsan i en bok) Danielsson Hoppas vi ses där! Och kanske kommer jag t