header

header

torsdag 29 november 2012

Julklappstips

Köksalmanackan firar 80 år! Sedan 1933 har den kommit ut en gång per år och delat med sig av recept, praktiska tips och inspiration. Jag kommer ihåg att jag satt och bläddrade i köksalmanackan redan som liten och tittade på när mamma gjorde små anteckningar och skrev ner egna recept.

Köksalmanack 2013 är en extra fin utgåva, så himla fin, mysig, rolig, varierande och praktisk. Elin Ek har skrivit härlig nostalgikrönika och även delat med sig av supertanternas superrecept (som till exempel Dillkött, Fläskpannkaka och Grönsakssoppa).

I januari får vi tips om vad man kan göra av överbliven glögg eller om såsen blir för stark, Eva Holmberg har skrivit en artikel om thailändsk mat, det finns recept på hemlagad ketchup, tips till midsommarbuffén, julbordet, boken tar oss på besök till pepparkakans huvudstad och ger tips om den perfekta kombinationen av ost och vin.

Det här är en finfin julklapp! Den är rolig att sitta och bläddra i, innehåller en massa goda recept och kan användas som kalender. Allt i ett!

Boken ges ut av Bokförlaget Semic och kan köpas på Adlibris och Bokus

onsdag 28 november 2012

innan du dog - Camilla Grebe och Åsa Träff

Innan du dog är systrarna Grebe och Träffs tredje bok om vännerna och psykologkollegorna Aina och Siri. Siri har stadgat sig med den unga polisen Markus. De har flyttat ihop i Siris lilla hus vid havet och fått en son tillsammans. De älskar varandra, Siri tycker att hon har världens bästa svärföräldrar (som bor uppe i Kalix - tänk om nästa bok kunde ta oss dit!) och de lever ett lyckligt familjeliv. Då bestämmer sig Siri för att rensa ut Stefans grejer som finns kvar i huset. Stefan är Siris före detta man. Han dog några år tidigare i något som man först trodde var en drunkningolycka men sedan upptäckte var självmord. Siri var djupt deprimerad efter det men trodde att hon hade släppt Stefan och gjort upp med sitt förflutna när hon hittar en dödsannons på en person som hon inte känner till. Det visar sig vara en gammal klasskompis till Stefan som blev mördad bar några månader innan Stefan tog livet av sig, mordet är fortfarande ouppklarat. Vad var det egentligen som hände och hade Stefan något med mordet att göra. Siri börjar en egen privatutredning och försummar samtidigt sin familj, sitt jobb och sina vänner.

Jag gillar verkligen Grebe och Träffs böcker. De innehåller spännande, ganska klassiska deckarhistorier samtidigt som de har rätt ovanliga huvudkaraktärer. Aina och Siri driver tilsammans med Sven en egen psykoterapimottagning. I receptionen jobbar Marianne som blivit personlighetsförändrad efter en olycka, att ha henne tillbaka i arbete är ibland rätt påfrestande för de tre psykologerna. De är alla väldigt olika personer och samspelet dem emellan är inte helt enkelt.

Som läsare har jag svårt att veta vad jag egentligen känner för Siri som i alla böcker varit upptagen med att hantera sin sorg efter Stefan. I sin sorg och depression har hon varit (och är) självupptagen och egoistisk, ibland tänker hon till och inser att hon inte är centrum i universum. Samtidigt som hon är skör så är hon stark och envis. Jag beundrar att hon bor kvar i det lilla ensliga huset, att hon vill ta hand om sig själv, att hon orkar koncentrera sig på jobbet. När jag tänker efter så skulle jag nog gilla att ha henne som kompis. Det är kanske denna dubbelhet som gör henne mer trovärdig och verklig, för vi människor är ju precis så komplexa och inte alltid så lätta att tycka om.

Språket är kortfattat och grovhugget, poetiskt och vackert. Jag kan absolut inte urskilja vem av de två systrarna som har skrivit vilket avsnitt i boken. Det flyter på bra och historien har hela tiden ett driv framåt. Samtidigt så är det en eftertänksam bok, en bok som mår bra av att man som läsare ibland stannar upp och funderar lite på livet, relationer och annat. Jag rekommenderar den verkligen!

Boken ges ut av Wahlström & Widstrand och kan köpas på Bokus och Adlibris

Andra som bloggat om boken är Bokbrus, Deckarhuset och Klok som en bok

söndag 25 november 2012

Ikväll...

...fortsätter jag med Moberg. Nu har turen kommit till Nybyggarna!

Bland skallar och ben

Har jag sagt att jag älskar Evolutionsmuseet i Uppsala? Är där nu tillsammans med min son den blivande paleontologen. Bland några gamla ben låg boken Fossiljägarna - blev väldigt nyfiken på den. Tycks vara en fascinerande historia som än en gång skulle ta mig till Spetsbergen 

lördag 24 november 2012

Nu tar jag tillbaka Det!

För flera år sedan (typ 6...) så lånade jag ut mitt fina inbundna exemplar av Stephen Kings Det till min älskade brorsson. Det har stått i hans bokhylla sedan dess, men nu är tiden mogen för det att komma hem:) Trots att jag har över nittio olästa böcker som står och stampar och väntar på att bli lästa så är jag grymt sugen på omläsning av Det och av Salem´s Lot.

fredag 23 november 2012

Tågresa utan läsning

Är det ens möjligt att sitta sex timmar på ett tåg utan att läsa kanske ni tänker. Kan meddela att det är det - gör tågresan tillsammans med en fyraåring med myror i brallan ska ni få se:)
Eller helt utan läsning har det inte varit, vi har läst Lejonkungen...

torsdag 22 november 2012

Evig natt - Michelle Paver

Jack har alltid drömt att få delta i en arktisk expedition. Han lever ett tråkigt liv i London, fattig och helt utan vänner. Så får han nys om en planerad expedition med destination Spetsbergen (Svalbard). Jack blir rekryterad som radiotelegrafist av tre rika ynglingarna. Han känner sig utanför i gruppen men tyr sig ganska snabbt till gruppens ledare Gus. De fyra beger sig först till det norska fastlandet där de provianterar, skaffar slädhundar och träffar skepparen Eriksson som ska föra dem till Spetsbergen och viken Gruhuken. Eriksson försöker övertala gruppen att välja en annan plats, men vägrar att säga varför han inte tycker att de ska slå läger just där. En av gruppens medlemmar halkar och bryter foten innan de ens kommer fram till Gruhuken. De tre återstående expeditionsmedlemmarna - Jack, Gus och Archie - når tillslut viken och de norska sjömännen stannar kvar en tid för att hjälpa dem att bygga upp sin station. Det finns märkliga lämningar från tidigare bosättningar men norrmännen är fåordiga och vägrar att tillbringa nätterna på land, de sover på skeppet. I slutet av augusti lämnas gruppen ensam och de påbörjar sitt vetenskapliga arbete. Dagarna blir allt kortare och den 16 oktober försvinner solen helt och hållet. Jack har börjat ana oråd och drabbas allt oftare av en oförklarlig känsla av skräck. När Gus drabbas av blindtarmsinflammation kallar de efter Eriksson som hämtar upp honom och Archie, Jack beslutar sig för att stanna kvar för att slippa avbryta de mätningar de åtagit sig att göra. Gus och Archie blir borta längre än väntat och Jack tillbringar fyra månader ensam i totalt mörker. Eller, inte helt ensam - någon gör honom sällskap i Gruhuken...

Det här är något så ovanligt som en vuxenroman av Michelle Paver och dessutom en spökhistoria. Det är en fantastisk idé att förlägga den i arktisk miljö under vintertid. En miljö som fascinerar och hittas igen i alltfrån Shelleys Frankenstein till Arkiv X.

Paver beskriver naturens och ljusets förändring helt fenomenalt. I början lyser midnattsolen och den främmande figuren i Gruhuken känns visserligen obehaglig men inte hotfull. Det är på något sätt för vackert och livfullt runt omkring för det; fåglar som skränar, sälar och livskraftiga växter.

Desto mörkare det blir desto tydligare blir det hur beroende man som människa är av ljuset. Hur det påverkar en psykiskt att befinna sig i ständig natt. Det är som att det okända som finns där ute livnärs av mörkret, blir starkare av det. Människorna stänger in sig i sin ljusa stuga och ser ingenting av vad som händer utanför. När Jack lämnas ensam blir situationen alltmer klaustrofobisk och vansinnet är nära att bryta fram.

Evig natt är precis vad den utger sig för att vara - en arktisk spökroman - och den är riktigt, riktigt bra! Paver har en otrolig berättartalang. Som läsare sugs jag in i historien, det är som att jag befinner mig på Spetsbergen tillsammans med Jack och de andra. Och det är läskigt, en skräck som smyger sig på en - precis som den smyger på Jack.

Boken ges ut av Bokförlaget Semic och Månpocket och kan köpas på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat om boken är till exempel ihyllan, Bokhora, Olika sidor och Bokmalen

måndag 19 november 2012

Just nu...

läser jag den här

 Läste ut Evig natt av Michelle Paver igår och började så smått på innan du dog. Jag har sånt läsflyt just nu  - underbart!

söndag 18 november 2012

En smakebit på søndag - Evig natt

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från verkligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Just nu läser jag Michelle Pavers arktiska spökroman Evig natt - jag har inte många sidor kvar nu och jag kan säga att det är väldigt spännande och rysligt! Baksidetexten är följande:

Året är 1937 och 28-årige Jack lever ett hopplöst liv i London - han är fattig, ensam och har fått ge upp sina drömmar om att studera vidare. Men så får han sitt livs chans: han blir erbjuden att vara med som radiotelegrafist på en arktisk expedition. Fem män och åtta polarhundar korsar Barents hav, ser midnattssolen och slår läger i en avlägsen, obebodd vik i Spetsbergen i Norge, Gruhuken. De jagar, dricker whisky och lever ett liv som är ljusår ifrån den smutsiga dimman i London.
Men den arktiska sommaren är kort. När nätterna åter blir mörka känner Jack ett krypande obehag. Han ser en mörk gestalt stiga upp ur havet, men vågar inte berätta om det för sina vänner. Inbillade han sig bara? Mörkret tilltar. En efter en tvingas expeditionens medlemmar att ge sig av, och till slut är Jack ensam kvar. Hur ska han klara fyra månader ensam i mörkret? Den eviga arktiska natten kan man inte fly ifrån, och snart fryser havet. Då kan Jack inte lämna lägret. Men Jack är ju inte helt ensam på Gruhuken - något vandrar i mörkret därute ?

Citatet är hämtat från sidan 161:
Varenda planka i huset gnisslar och gnäller. Jag hoppas vid Gud att taket blir kvar. Jag hoppas att fönstren håller. Fönsterluckorna finns i förrådshuset i andra änden av viken. De kunde lika gärna befinna sig i Timbuktu.
Men på något underligt sätt välkomnar jag stormen. Det är en välbekant naturkraft:en anstormning av snöbemängd luft, genererad av tryckskillnader. Sådant kan jag förstå. Och det är bättre än tystnaden. 

lördag 17 november 2012

Mina nomineringar - nu har jag bestämt mig!

Jag skrev tidigare (läs mer om det här) om Bokbloggarnas litteraturpris 2012 och att det är dags att nominera. Jag har nu klurat färdigt och mina nomineringar är:

Till offer åt Molok av Åsa Larsson

Kaffe med rån av Catharina Ingelman-Sundberg

Mercurium av Ann Rosman

Gudarnas föda - den som dödar av Anna-Sofia Winroth

Som ni ser kunde jag inte bestämma mig för en bok, klicka på respektive boks titel så kan ni läsa vad jag tyckte om den.

Och passa på att nominera ni med!

fredag 16 november 2012

Himmelsdalen - Marie Hermansson

Jag sträckläste den här boken som handlar om Daniel och hans tvillingbror Max. Daniel är den lugna, Max den vilda och kontrollerande. När de var små lärde sig Max varken att prata eller gå eftersom Daniel fixade allt han ville ha. Föräldrarna tog då beslutet att separera dem och låta dem utvecklas var och en för sig, ett beslut som också splittrade familjen. Under hela uppväxten träffades de två tvillingbröderna bara en gång om året, på födelsedagen. Som vuxna lever de helt olika liv; Max kajkar runt i Europa och Daniel har efter ett hektiskt liv som tolk dragit sig tillbaka och vikarierar som lärare i Sverige.

En dag får han ett brev från Max som vill att han ska komma och hälsa på honom. Max bor i Himmelsdalen, ett slags hälsohem i alperna där människor med psykiska problem kan få vila upp sig. Daniel reser dit och tänker bara stanna någon dag. Väl där övertalar Max honom att byta plats eftersom han behöver komma därifrån ett par dagar för att ordna upp några affärer. Daniel upptäcker att Himmelsdalen trots allt inte är så idylliskt, de andra patienterna är inte där bara för att vila upp sig och när Max inte kommer tillbaka så tycks det omöjligt för Daniel att ta sig därifrån.

Att läsa Himmelsdalen är som att befinna sig i någon annans mardröm. Ni vet en sådan dröm där allt från början verkar helt normalt, men sedan blir allt konstigt och när man ska göra något så kommer det saker ivägen hela tiden. Som en blandning mellan Twin Peaks och Shutter Island. Jag tänker också på alla klassiska skräckhistorier som handlar om personer som besökt ett mentalsjukhus och sedan blir förväxlad som patient och inlåsta för alltid. Det vilar hela tiden en domedagsstämning över texten och berättelsen.

Jag har läst flera av Hermanssons tidigare böcker och älskar hennes språk och skruvade miljöer. Hennes sagor, för jag läser den här boken som en slags saga. Vi diskuterade den här boken på bokcirkeln Picket & Pocket och tyckte väldigt olika om den. Jag gillade den skarpt medan någon irriterade sig på logiska luckor, beskrivningen av psykisk sjukdom (eller hellre personlighetsstörning skulle jag vilja säga), en annan tyckte den var ok men inte mer. Vi kom fram till att skillnaderna i hur vi tog den till oss delvis berodde på förväntningar innan vi började läsa. Vad vi trodde att vi skulle läsa för slags bok. På biblioteket var den sorterad under thriller - det var vi alla överens om var fel. Vi var också överens om att den var ett filmmaterial.

Jag gillade kombinationen av den vackra miljön, naturen, lyxen på anläggningen, den otäcka stämningen och de märkliga personerna. Och språket förstås! beskrivningarna, både av karaktärerna och miljön.

Kanske att den spårade ut på slutet men jag känner mig väldigt förlåtande till det för det passar in i hela mardrömsscenariet. Det är en lättläst och underhållande bok som jag absolut rekommenderar!

Boken ges ut av Albert Bonniers förlag och Bonnier Pocket och kan köpas på Adlibris och Bokus.

Det är många som har bloggat om den här boken, några är Hyllan, Enligt O, och dagarna går..., Schitzo-Cookie´s bokblogg och Bokkarameller

torsdag 15 november 2012

På kvällarna...

...läser jag Michelle Pavers arktiska spökroman Evig natt och reser i tankarna till Spetsbergen




Vackert! Men det börjar bli kallt och kusligt...

onsdag 14 november 2012

tio stationer _Jenny Valentine

tio stationer är en kortroman eller lång novell (60 sidor), var går egentligen gränsen? av min nya författardarling Jenny Valentine. Detta är den fjärde av hennes böcker som jag läst sedan slutet augusti och jag har dessutom haft den stora äran att träffa henne - läs om det här.

I tio stationer får vi åter träffa Lucas och hans familj som Valentine skrev om i Hitta Violet Park. Lucas och hans väldigt tonårssura storasyster Mercy tar med sig lillebror Jed och senildemente farfar Norman på en tunnelbanetur. Deras mamma hade varnat dem för att de skulle bli jobbigt, att de två var en handfull att hålla reda på! Kanske skulle de ändå ha lyssnat...

Så himla kul idé att skriva en sådan här novell där jag som läsare får tjuvkika in i några kära karaktärers liv och få veta hur det gått för dem och få dela en kort stund till av deras liv. För det är verkligen så det känns, som att träffa några man känner och få reda på allt som hänt dem samtidigt som man upplever något nytt. Det är underhållande, lite sorgligt,lite glatt, lite mysigt och framförallt kul att träffa Lucas Swain och hans halvgalna familj igen!

Om du har läst Hitta Violet Park så måste du läsa den här.

Berättelsen ges ut av Atrium förlag och kan köpas på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat om boken är Bibliotekskatten, eli läser och skriver och BokNea

tisdag 13 november 2012

Läsflyt

Jag har ett sådant sjukt bra läsflyt just nu, jag älskar det! Imorse läste jag ut Himmelsdalen av Marie Hermansson (recension kommer snart men jag kan avslöja att jag var trollbunden!) och nu ikväll har jag tänkt börja på den här

Flickan vid glastornet - Erika Vallin

Asrin bor tillsammans med sin farmor. För ett år sedan så försvann Asrins föräldrar på ett märkligt sätt. Deras bil hittades kraschad vid ett dike, men båda föräldrarna var borta och hittades aldrig igen. Asrin och hennes farmor Sonia höll en liten begravning i minneslunden och försöker nu rätta in sig i ett liv tillsammans. En dag tar Sonia med henne till en matteklubb ute i en stor förfallen villa ute på Djurgården i Stockholm. Där lär hon känna Lima som tillsammans med klasskompisen Max kommer att bli hennes bästa kompis. Ganska snabbt inser Asrin att allt inte är som det verkar, att matteklubben har något ytterligare syfte än att bara träffa andra mattenördar, att Sonia har hemligheter och framförallt att hennes föräldrar kanske inte är försvunna för alltid. Och vem är det egentligen som har lämnat en mystisk bok på hennes nattuduks bord, vad betyder alla blåa rosor och vem är den konstiga kvinnan som verkar allmänt förvirrad och säger att hon är en skugga?

Det här är en bok som enligt förlaget riktar sig mot 9 - 12 åringar. Jag tycker det är jättesvårt att lämna omdöme om böcker som är tänkta till den åldersgruppen, för det var så länge sedan jag själv var tolv år. Jag har försökt att tänka efter om jag hade gillat den när jag var barn och svaret är  ja, förmodligen hade jag gjort det. Jag älskade att läsa mystiska berättelser, om barn som måste lösa gåtor och ta sig hur läskiga situationer. Flickan vid glastornet innehåller allt sådant.

Det är konstiga lärare, slott i Frankrike, lösa gåtor med kompisarna, spegelvärldar, underliga figurer och så vidare, allt som gör en äventyrshistoria bra. Och jag vet att den här boken har fått supermycket bra kritik. För mig som vuxen läsare lämnar den dock en hel del till övers. Jag tycker att karaktärerna är stereotypiska och platta, jag irriterar mig på att Sonia kallar Asrin för "kompis" hela tiden och jag tycker det är alltför många klyschor och "stulna" idéer. Men, boken är inte heller tänkt för mig och jag tror att den passar den tänkta ålderskategorin perfekt.

Jag sparar den i hyllan och hoppas få läsa den tillsammans med min son om sisådär fem år (kanske till och med lyssna på när han läser den för mig...).

Boken ges ut av B. Wahlströms och kan köpas på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat om boken är Barnboksprat, Boktjuven och Hundöra

måndag 12 november 2012

Ametister - Camilla Grebe och Åsa Träff

Ni har väl inte missat att Expressen ger ut nio stycken vinterdeckare skrivna av kända svenska författare i sin söndagsbilaga. Först ut var Camilla Grebe och Åsa Träff med novellen Ametister som jag (förstås) läste igår. Jag är ju ett stort fan av deras böcker och jag påmindes igår när jag läste novellen att jag ska flytta upp deras senaste roman innan du dog på läslistan. Jag träffade systrarna på bokmässan och fick en pratstund med dem och enligt dem själva så är innan du dog deras klart bästa bok! Som sagt måste läsa den snart.

Ametister är en jättebra och spännande novell. Den handlar om Linda. Hon är granne med Aina som vi känner från Grebe och Träffs böcker. Linda är en skådespelare som försörjer sig som medium. Hon tar emot klienter i sitt hem och tillvaron blir ibland lite väl spännande...

På stort Alvar - Johan Theorin

Jag har läst ovanligt många novellsamlingar på sistone. En har jag lyssnat på som ljudbok och det är Johan Theorins På stort Alvar. Ljudboken är inläst av Magnus Krepper.

Det är en blandad kompott av noveller som Theorin bjuder på. Det de alla har gemensamt är att de utspelar sig på Öland och många av dem på det öländska stora alvaret. Stora alvaret är en trädlös hedmark som är vacker på dagarna men kan vara lätt att gå vilse på när det är dimma eller mörkt. I Theorins böcker är den förknippad med mycket mystik.

Jag tyckte verkligen om blandningen i novellerna, det är både släkthistorier, skrönor, spökberättelser och en novell om en ensam ung man som så gärna vill vara tuff och självsäker att han går lite överstyr.

Ni som läst Theorins tidigare böcker har stött på karaktären Gerlof Davidsson som i Nattfåk och Skumtimmen är en 80-årig man som bor på ett äldreboende. Flera av novellerna handlar om Gerlofs äventyr som styrman. Vi får höra historien om när han räddade en hund som kom simmande mitt i havet mellan Gotland och Öland och om gången då hans skepparkompis blev så trött på att äta fisk att han fångade en svan, en svan som verkligen inte vill ätas upp! Novellerna uppvisar hur väl Theorin kan skriva och röra sig i olika genrer och förstås hur mycket han älskar Öland.

Mina favoriter är (förstås) spök- och skräckhistorierna som är skriven i klassisk anda och både skrämmer och underhåller. De utspelar sig i nutid och innehåller ingredienser som kyrkogårdar, otäcka spökbestar, Lovecraftinspirerade varelser, giftiga drycker, hasande spöken och förvandlingar.

Novellerna är välskrivna och både miljö och karaktärsbeskrivningarna är välgjorda. Jag känner mig närvarande i alla noveller, de engagerar och underhåller. Theorin är en sann berättare. Jag skulle gärna sitta vid en brasa ute på stora alvaret och lyssna på när han berättade historier.

Jag rekommenderar er alla att läsa/lyssna på denna novellsamling!

Ljudboken ges ut av Bonnier Audio, den inbundna varianten av Wahlström & Widstrand och kan köpas på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat om boken är Skuggornas bibliotek, Böcker, böcker, böcker och mysterierna

söndag 11 november 2012

Vinterdeckare

Ni har väl inte missat att systrarna Greve och Träff har skrivit en deckarnovell som publiceras i Expressens söndagsbilaga!


En smakebit på søndag - Flickan vid glastornet

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från verkligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.


Jag har just stängt pärmarna till Erika Vallins Flickan vid glastornet, en bok riktad till åldern 9-12 och handlar om flickan Asrin som förlorat sina föräldrar under mystiska omständigheter året innan. Hon bor nu hos sin farmor som hon knappt kände innan. Farmorn introducerar henne i en matteklubb där hon lär känna de som sedan blir hennes bästa kompisar - Max och Lima.  Jag har valt ett stycke alldeles från början i boken; sidan 14:
Lika bra att gå ut och vänta, tänkte hon och gick mot dörren. I hallen såg hon ett bekant ansikte som var på väg i motsatt riktning. Det var mannen med den gula och gröna skon. Han vände sig om, såg över axeln och mötte hennes blick. Lyfte handen, nästan som om han tänkte vinka till henne. Han hejdade sig och försvann istället in i mörkret.

lördag 10 november 2012

De glömda barnen - om barn som lever i fattigdom

Jag fick ett viktigt mail häromdagen. Det kom från Sagolikt bokförlag och jag tänker dela med mig av det här:

248 000 barn i Sverige lever i fattigdom

Enligt Rädda Barnens rapport om barnfattigdom i Sverige finns det 248 000 fattiga barn i Sverige. Det är fler än invånarna i hela Uppsala!

I juletider blir det kanske extra påtagligt för alla dessa barn eftersom många av dem inte får några julklappar. Detta ville malmöborna Alexandra Bylund och Maria Arnesdotter göra något åt, och de har därför startat en insamling för att alla barn ska få en chans till att få en god jul: Låt alla barnen få en God Jul

Detta är ett fantastiskt initiativ tycker vi på Sagolikt Bokförlag, och är självklart med och bidrar!


Från alla De glömda barnen-böcker som säljs mellan 9 november-9 december skänker författaren Anette Skåhlberg och illustratören Katarina Dahlquist 25 kr per såld bok till projektet (utöver detta går som vanligt 5 kr till BRIS så när du köper De glömda barnen är du även med och skänker pengar till dem).


Vi skänker dessutom 100 st De glömda barnen-böcker till insamlingen att dela ut bland barnen.

Vill du bidra?

Det kan du göra genom att skänka pengar eller leksaker till insamlingen, eller köpa vår boknyhet De glömda barnen (då går 25 kr automatiskt till projektet Låt alla barn få en God Jul, samt 5 kr till BRIS).

Det kan du gör på Adlibris och Bokus

Det går naturligtvis bra att köpa boken hos alla våra andra återförsäljare också, oavsett var ni köper så går 25 kr direkt till insamlingen Låt alla barn få en god Jul och 5 kr till BRIS!

Insamlingen pågår fram till den 9 december och här kan du läsa mer om den:

Låt alla barnen få en God Jul på Facebook










fredag 9 november 2012

Bokbloggarnas litteraturpris

Ni missar väl inte denna stora händelse!

Nu är det fritt fram att börja nominera till Bokbloggarnas litteraturpris 2012. Alla som har en blogg som skriver om böcker ibland får nominera hur många titlar man vill. De 10-15 titlar som fått flest nomineringar går vidare till en omröstning där de som nominerade förra året agerar jury!


Maila dina nomineringar till pjp@breakfastbookclub.se För att en nominering ska vara giltig så ska boken vara utgiven på svenska under 2012. Skicka med författarens namn, titel, din e-postadress och vilken blogg du representerar. När du nominerar i år – blir du automatiskt med som jury nästa år. Årets jurymedlemmar kan självklart även vara med och nominera även i år. Deadline för nomineringar är 31 december 2012.

Bokbloggarnas litteraturpris instiftades hösten 2010 av bokbloggen Breakfast Book Club. Vi tyckte att det saknades ett litteraturpris i den flora som redan finns. Nu är det dags att för tredje året i rad dela ut priset till en av bokbloggarna omtyckt bok som getts ut under 2012.

Tidigare vinnare av Bokbloggarnas litteraturpris:

2010 – Vyssan lull av Carin Gerhardsson.
2011 – Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

Nu ska jag gnugga geniknölarna och fundera på vilken bok jag ska nominera! Återkommer om det när jag har gnuggat färdigt...




torsdag 8 november 2012

Tjoho!

Glädjeskutt! Fick ett sånt himla fint paket idag. Det är min underbara kusin Lotta som skickat ljudboken Song of Susannah; The Dark Tower VI av Stephen King. Äntligen får jag åter kliva in i Rolands värld. Och Lotta - jag lovar att köra försiktigt, ska undvika att köra in i en annan värld;)

Som bonus så skickade hon med ett fint halsband med en egenhändigt gjord pilspets till min son. Han blev jätteglad och ville genast bosätta sig i en grotta för det skulle vara mysigt och då skulle han skjuta älgar med sin pilbåge...

Det här med att tycka olika...

Att läsa andra bokbloggares recensioner tycker jag är jätteinspirerande och roligt. Jag får mina absolut bästa boktips av andra bokbloggare och upptäcker böcker som jag nog inte skulle ha upptäckt annars. Blandningen av recensioner, gammalt och nytt, skräck och romantik är spännande och givande. Extra kul tycker jag att det är när man tycker helt olika. Tänk att en bok kan väcka så olika tankar och känslor, att vi kan ta dem till oss på så olika sätt. Ett lysande exempel är Dean Koontz Midnatt som jag höjde till skyarna här och som Eli läser och skriver totalsågade här.

Vad beror det på då? Har någon av oss (jag) urusel smak eller kan det handla om något annat? Jag tror nu inte att det handlar om god eller dålig smak utan att vi tack vare dem vi är, vad vi varit med om och i vilken sinnestämning vi befinner oss i när vi läser boken uppfattar den olika. Jag hade överseende med vissa klyschor och stereotyper eftersom jag tyckte det var så otroligt spännande och läskigt medan Eli störde sig på dem såpass att det förstörde hela läsningen.

I bokcirkeln Picket & Pocket som jag är med i uppstår de bästa diskussionerna när vi inte är helt överens, att prata om en bok som alla gillar ger inte så mycket. Men när några av oss gillar och några ogillar så blir det kul. Då kan vi ge varandra nya perspektiv, se boken från andra vinklar och ofta kommer vi in på stora livsfrågor tack vare att vi tyckt olika. Ett bra exempel på det är när vi diskuterade Daniel Åbergs bok Vi har redan sagt hej då.

Vad tycker du om det här med att tycka olika? Har du några bra exempel på att tycka olika om en bok?

Dags att göra nåt åt saken!

Läste min recension av Anders Fagers novellsamling Svenska kulter (jag gör så ibland, läser mina egna recensioner när de fått ligga till sig ett tag...) och upptäckte att jag tydligen längtade efter att han skulle ge ut en roman. Nu har han ju gjort det, så dags att göra något åt saken och införskaffa Jag såg henne idag i receptionen!

onsdag 7 november 2012

Midnatt - Dean Koontz

Midnatt kom ut första gången redan 1989. Koontz har skrivit en uppsjö med böcker och även om jag läst många så har jag läst långt ifrån alla. Jag är glad att det här är en av de jag har läst. Boken börjar i ett högt tempo som håller i sig alla 546 sidor.

Det har inträffat en rad egendomliga dödsfall i den lilla pittoreska staden Moonlight Cove som ligger i norra Kalifornien. Tessa Lockland har sökt sig dit för att ta reda på vad som egentligen hände med hennes syster som myndigheterna i staden påstår har tagit livet av sig. Någonting som Tessa har väldigt svårt att tro. Ganska snabbt upptäcker hon att allt inte är som det ska, hon känner sig förföljd och stämningen i det lilla staden är långt ifrån fridfullt.

Sam Booker är en FBI agent som beger sig till staden under en täckmantel. FBI har tidigare varit i Moonlight Cove för att utreda en olycka men kände sig motarbetade av den lokala polisen och anade att det pågick någon form av mörkläggning kring olyckan. Dessutom fick de reda på att den lilla staden drabbats av ovanligt många olyckor, självmord, bränder och liknande. Sam skickas dit för att ta reda på vad det är som händer. Han kommer snabbt in på rätt spår även om han har väldigt svårt att ta till sig det han ser och hör.

Vi får också lära känna 11 åriga Chrissie som flyr för sitt liv - flyr från sina föräldrar som inte längre är vad de en gång var - och den rullstolsbundne krigsveteranen Harry som spenderar stor del av sin vakna tid med att spana ut från sitt fönster. Från sitt fönster ser han rakt in i stadens begravningsbyrå och upptäcker saker som skrämmer livet ur honom.

Koontz lägger upp berättelsen med ganska korta kapitel och byter ofta berättarperspektiv mellan dem. På så sätt håller han tempot uppe och spänningen släpper aldrig. De fyra huvudpersonerna träffar så småningom varandra och hjälps åt för att komma undan med sina liv i behåll och för att försöka få ut information till omvärlden om vad som händer i Moonlight Cove. Koontz blandar klassisk skräck med science fiction. Det gäller dock att ställa om hjärnan och komma ihåg att boken skrevs en tid då internet och datakommunikation som vi känner den idag inte existerade.

Han bygger upp karaktärerna på ett trovärdigt sätt, mitt i all action får vi ta del av deras känslor och hur de utvecklar sina relationer till varandra. Det bidrar till att vissa stycken i boken är otroligt läskiga, det är lätt att leva sig in i karaktärernas rädsla, känslor och situation. Koontz är verkligen en mästare på skräck. Ta bara scenen (jag skriver så för jag ser det framför mig som en filmscen...) när Sam har upptäck en mycket obehaglig vargliknande varelse utanför fönstret sent en regning kväll. Plötsligt vrids dens huvud mot fönstret där Sam står. Han kastar sig ner på golvet, drar med sig hunden Moose som han hoppas ska vara tyst, kravlar längs golvet så att han kan huka under fönsterbrädan och komma utom synhåll. Han hör hur varelsen närmar sig fönstret, det blir tyst sedan plötsligt:

"knack-knack-knack.
Efter den långa tystnaden fick det plötsliga knackandet Sam att rycka till, för han hade nästan bestämt sig för att varlesen hade gett sig av.
Knack-knack-knack-knack.
Det knackade på glaset som om den prövade hur kraftig rutan var eller kallade på mannen den hade sett stå där.
Knack-knack. Paus. Knack-knack-knack."

Slut på kapitlet!

Det var inte utan att jag blev lite mörkrädd av det där. Så...om du vill läsa en spännande, actionfylld bok som skrämmer livet ur dig så rekommenderar jag denna!

Boken ges ut av Bra Böcker och kan köpas på Adlibris och Bokus

tisdag 6 november 2012

Just nu!

Igår läste jag ut Koontz rysliga bok Midnatt, det fanns en hel del avsnitt i den boken som verkligen skrämde tekoppen ur handen på mig. Recension på den utlovas inom kort!

Efter att ha sett ett avnitt av Tv-serien American Horror Story så valde jag ut en ny bok ur hyllan. Valet föll på ungdoms/barnboken Flickan vid glastornet av Erika Vallin och några sidor hann jag med innan ögonen blev för tunga.

Som ni märker är det övernaturligt och skräck som fortfarande gäller!

måndag 5 november 2012

Wolves of the Calla; The Dark Tower V - Stephen King

Alltså, hur ska jag någonsin kunna sammanfatta den här boken..?
Jag börjar så här...

Wolves of the Calla
är den femte boken i Stephen Kings fantasyepos Det mörka tornet/The Dark Tower. Jag har lyssnat till serien i ljudboksformat. De fyra första böckerna finns inlästa av Torsten Wahlund på svenska, detta är den första boken jag lyssnar till på orginalspråket. Uppläsare är George Guidall som gör en alldeles fantastisk prestation. Tempot är snabbt, inlevelsen total och han gjuter liv i texten på ett alldeles underbart sätt. Den bästa inläsningen jag lyssnat på n å g o n s i n!

Och det går nog bra att läsa det här inlägget även om du inte kommit så här långt i serien - det sabbar inte mer än om du läser baksidestexterna på böckerna.

Handlingen:
Roland, Susannah, Jake, Eddie och Oy har tagit sig från Topeka och den onda magikern Randall Flagg och befinner sig på vandring. Roland har onda aningar om Susannahs graviditet, och än så länge är det bara de två som känner till den. Fadern till "the chap" som hon kallar sitt foster är ju trots allt en demon...

Roland och hans ka-tet stöter på folk från en liten by som heter Calla Bryn Sturgis. Byn drabbas en gång per generation av att vargar från Thunderclap sveper över byn och tar ett barn från byns varje tvillingpar. Och alla föräldrar tycks ha minst ett par tvillingar. I byn bor också den hårdföre prästen fader Callahan som vi känner igen från boken Salem´s Lot (Jerusalems lot). Han berättar sin historia, dels får man som läsare en liten resumé av Salem´s Lot men bäst av allt är att vi får veta hur det gick sedan. Hur Callahans liv blev efter hans kamp mot vampyren Kurt Barlow och hur det kom sig att han hamnade i Rolands värld.

Doctor Doom
Folket i Calla söker revolvermännens stöd i att bjuda vargarna på motstånd nästa gång de kommer för att hämta byns barn. Det börjar nämligen bli dags för det nu enligt rapporter från en robot som knallar runt i byn och påminner om C-3PO från Star Wars. King flirtar även med Star Wars och Harry Potter i texten då han låter vargarna bära både lasersvärd och ett vapen som påminner om den gyllene, bevingade kvicken i quiddich, en explosiv sådan. Dessutom låter han vargarna likna Doctor Doom från Fantastic Four. Förutom de sedvanliga referenserna till musik och låttexter flirtar alltså King en hel del med böcker, figurer från böcker och filmer. Det gör att läsningen får en extra dimension och bidrar en hel del till miljöbeskrivningarna och till att levandegöra karaktärerna.

Förutom att Roland och gänget förbinder sig till att hjälpa byborna så har de ett annat uppdrag och det är att skydda rosen på den övergivna tomten på Manhattan. För det krävs det en del riskfyllda och märkliga resor mellan världarna.

Roland vid dörren
Den här boken är så himla bra! Den är fenomenal! Nåt av det bästa jag läst och absolut bäst hittills i serien. Vad var det då som gjorde att jag gillade den så mycket (förutom uppläsningen...)?Jo den var grymt spännande, fylld av action, emellanåt väldigt obehaglig, den byggde på historien om en karaktär från en annan bok som jag läst och gillat, den drog in Harry Potter och Star Wars, den hade en himla bra story och skildrade karaktärerna på ett intressant och individuellt sätt. Det finns så himla många spännande karaktärer i den här boken. Och Roland...han är så cool... hårdare än han finns nog inte. Samtidigt så börjar han visa en mjukare sida, men utan att på något sätt förlora sin coolness...

Nu väntar jag bara på bok nummer sex - Song of Susannah som borde komma i lådan vilken dag som helst...

Boken (alltså ej ljudboken) ges ut av Hodder & Stoughton och kan köpas på Adlibris och Bokus

Mina recensioner av övriga böcker i serien hittar ni här

söndag 4 november 2012

Tre deckare: under ytan

Tre deckare: under ytan är en ljudbok som innehåller tre noveller av författarna Camilla Läckberg, Mons Kallentoft och Ann Rosman. Tre svenska deckarförfattare bjuder på specialskrivna berättelser, riktigt bra sådana.

Läckbergs novell Änkornas Café handlar om den snillrika änkan som startar ett alldeles speciellt café där kvinnor som misshandlas och terroriseras av sina män kan beställa "änkans specialitet" med allt vad det innebär...

Jag har följt Läckberg ända sedan Isprinsessan, läst alla noveller jag kommit över och alla böckerna förutom den senaste Änglamakerskan. Jag blev nämligen så besviken på Fyrvaktaren som jag upplevde som skriven i en hast och utan eftertanke. När jag lyssnar på novellen i den här samlingen så minns jag varför jag gillat hennes böcker så mycket! På kort tid förmedlar hon spännande karaktärer som jag känner att jag kommer nära, beskriver miljön på ett sätt som gör att jag nästan tror mig ha varit på Änkans Café och lyckas dessutom med en twist på slutet.

Kallentofts bidrag heter Bortom Paradiset. Vi får göra ett kort besök hos kriminalkommissarie Malin Fors som umgås med sin dotter, försöker acceptera att hon snart ska iväg på internatskola, samtidigt kan hon inte släppa jobbet. Hon tänker tillbaka på larmet hon och kollegan åkte ut på och det som mötte dem där. En helt ok novell som ger mersmak. Jag skulle gärna ha följt vissa av tankespåren och händelserna lite mer. På kort tid väcker den samma (i alla fall några) frågor som Roslund & Hellström tar upp i sin bok Odjuret.

Ann Rosman tar oss i vanlig ordning till västkusten och ut på havet. Karin, Johan, Martin och Lycke (som vi känner från hennes romaner) tar en tur till Vannholmarna, med sig har de god mat och ett gott humör. Johan berättar om sägnerna som förknippas med Vannholmarna, om de två kvinnorna som levde där långt in på sin ålderdom. Helt plötsligt är Martin och Lyckes femåriga son spårlöst försvunnen...
En spännande novell som rör sig både i nutid och historisk tid.

Uppläsare av novellerna är Anna-Maria Käll som är en av mina favorituppläsare. Hon har så himla behaglig röst och läser med så där lagom inlevelse! Jag kan absolut rekommendera den här ljudboken! Och är man en ovan ljudbokslyssnare så är den en perfekt startbok med sina korta och spännande berättelser.

Boken ges ut av Earbooks och kan köpas på Adlibris och Bokus

lördag 3 november 2012

Författarintervju Catharina Ingelman-Sundberg


När jag var på bokmässan i Göteborg så fick jag tillfälle att träffa Catharina Ingelman-Sundberg, hade en väldigt trevlig pratstund med denna fascinerande kvinna. Det här med att träffa författare och intervjua dem är helt nytt för mig och jag var rätt nervös innan och under tiden vi pratade. Vi pratatde en hel del Catharinas nya bok Kaffe med rån (som förövrigt säljer jättebra, har sålts till flera länder och kanske ska blir film!), men även om skrivandet i sig, lite om tidigare böcker och om livet i allmänhet.

Jag har flera av dina böcker. Det är en stor skillnad mellan dina tidigare historiska romaner och din senaste bok Kaffe med rån, hur fick du idén till den? Hur kom du på att skriva i en bok i den humoristiska genren?
Det är mycket av mig själv i den här boken, det är det närmaste mig själv jag har kommit i en bok. I de historiska romanerna som jag har skrivit så har jag haft historier som ingen annan har berättat om tidigare och som jag tycker är spännande och vill berätta för andra. Nu ville jag prova att skriva i en annan genre. Jag ville skriva en underhållande bok som fick folk att le och skratta och sedan ville jag att den skulle vara lite mer än bara det. Jag ville att den skulle ha ett budskap och det låg nära till hands för mig när jag insåg att fångar har det bättre än vad gamlingar har det på hemmet och så var idén till boken född.

Hur kom du på att det är så? Såg du precis som Märtha en dokumentär om fängelselivet?
Nä, inte riktigt. Jag hade en faster som bodde på ett äldrehem, det var ett bra sådant . Hon hade egen lägenhet med kök där hon kunde måla sina tavlor och så. Det fanns ett samlingsrum där det var underhållnig ibland, det fanns en matsal, en frisör och fotvård. Allt var bra men så läste jag hur de började dra ner på vården i Stockholm och började bli lite betänksam. En dag läste jag att en fånge ska ha mat tre gånger om dagen enligt kostcirkeln, de måste motionera en timme om dagen minst och de har verkstad och så, precis som det står i Kaffe med rån. Det är ju taget från fängelserapporter, memoarer och jag har intervjuat fångvaktare och så.

Du beskriver verkligheten idag, det har en hög igenkänningsfaktor hos folk.
Vad jag är så upprörd över är att de här människorna som har byggt upp vårt samhälle de tar man inte hand om när de blir gamla. Det skär i mig och det är så skönt att skriva en sån här bok för då kan jag låta någon i boken säga vad jag tycker.

När du fått idén om storyn hur kom du på karaktärerna?
De tänkte jag igenom lite. Jag tänkte att hon som leder måste vara lite beskäftig sådär och eftersom de måste träna upp sig för att orka mer allt så låg det nära till hands att hon var gympalärare. Och jag har själv hållit på med uppfinningar och varit med i en uppfinnarförening. De är lite kufar de där uppfinnarna så jag ville ha med en sådan. Det kan vara praktiskt i boken också om de måste fixa något. Sedan ville jag ha en charmig och lättsam man och en pimpinett, vacker dam. De är intressanta de där karaktärerna

Du verkar ju ha gjort väldigt mycket i ditt liv. Du är marinerkeolog, journalist, författare, mycket kunnig i historia, uppfinnare - är du en sådan person som måste ha saker på gång hela tiden?
Ja, jag tror det för jag kommer ihåg även när jag gick i plugget så blev jag lätt uttråkad. När jag kan en sak då vill jag pröva något nytt och sedan så är jag nyfiken och vill lära mig nya saker. Det är väl ett eprsonlighetsdrag kan jag tänka mig.

Hur mycket av dig själv finns det i karaktärerna?
Det är nog så att jag har spritt ut min personlighet på olika karaktärer men det finns en liten Märtha och Snillet också. Anna-Greta är en person som påminner mig om några i min omgivning, så det är lite olika samtidigt så har jag märkt att jag blivit förtjust i Anna-Greta. Jag är inte förtjust i snåla människor men Anna-Greta försöker, hon har en vision och när hon börjar lära sig internet så började jag gilla henne.

Du berättade att du har tänkt ut karaktärerna innan du börjar skriva, men händer det oförusedda saker med dem under skrivandets gång?
Karaktärerna har tagit form allteftersom jag har skrivit. De har tagits fram innan men tar form eftersom. Det är också lite olika i olika böcker. I vikingaromarnerna så gjorde jag en synopsis, men efter fyra kapitel hade jag brutit allting. Då slutade jag göra synopsis på de romanrerna och planerade bara ett kapitel i taget för då tog det fart i handlingen och jag följde de intressanta spåren.
När det gäller den här boken så hade jag ju egentligen ett samhällskritiskt budskap där någonstans men när jag var på sidan 285 hade jag ingen aning om hur i helskotta jag skulle få ihop allt det där när det var poliser, maffia och pensionärer inblandade. Jag måste ju knyta ihop det och där hade jag några dagar av kraftigt tänkande innan jag löste det där.
Syster Barbro är en kontrastperson, jag ville stoppa in någon som skapar, bidrar till lite spänning. Pensionärerna behövde lite motstånd.
I mina historiska romaner så har jag jobbat mycket med att få all historia rätt. Jag berättar om människor som jag stoppar in i en historisk händelse, som upplever något som hänt på riktigt och det är ett ganska svårt pussel. Är det någon som belägrar en stad så har de gjort det på riktigt och så, men här har jag haft möjlighet att koncentrera mig mer på karaktärerna.
Sen har jag haft de här idéerna att ska de komma i fängelse så måste de begå brott och jag läser inte deckare om det inte är kollegor som har skrivit. Jaha, hur begår man brott tänkte jag då, jag var ju lika mycket nybörjare som pensionärerna. Så jag började min karaktär som brottsling på Grand Hotel och tänkte att här ska man stjäla av de rika gästerna.

Har du intervjuat några fångar?
Jag har varit på ett häkte och pratat med fångvaktare och fångar. Jag har också fått tag på en del straffades namn, gick ut på nätet och hittade en del chattsidor. Det finns ju sidor på nätet där man diskuterar saker som hur man tvättar pengar som man har rånat. Jag hade tänkt ut ett perfekt brott tyckte jag när jag skrev synopsis år 2007, men 2011 när jag började skriva boken så hanterade man inte pengar på samma sätt och då var jag tvungen att förnya mig. Det upptäckte jag på nätet att oj, så här gör man inte längre. Då fick jag hitta på ett nytt sätt, hela boken bygger på research.

Du fick idén till boken 2007, när började du skriva på den?
Jag skrev ett synopsis på 4-5 sidor 2007, men jag var tvungen att skriva klart mina historiska romaner först. Jag var kontrakterad på dem, det var Befriad och Temeplbranden. Men jag började skriva den 29 januari 2011 och skrev klart den 22 november.

Hur gick det till när du skrev boken?
Den här boken hade jag hela idén klar men jag hade inte slutet klart. Nu håller jag på att tänka ut del två och jag har faktiskt slutet klart på den. Jag har planterat en grej i första boken som jag kan ta upp nu. Kaffe med rån började ju väldigt tydligt. Jag hade en idé om att man skulle stjäla från de rika gästerna på Grand Hotel så jag bad om en rundvisning där och om att få bo i nån skrubb som jag hade råd med. Så¨gick jag runt och plåtade där i hemlighet, men sen kom jag på när jag var där att det måste vara nåt större för att hamna i fängelse. Jär gammal museimänniska och det var ju bara att knata in på museet och titta om jag skulle kunna stjäla. Sen var jag tvungen att komma på vad man gör av stöldgodset och pengarna om det blir några. Och jag vill ju inte att någon ska fara illa, det ska vara snälla brott.
Jag har roligt när jag går omkring och funderar på de här sakerna, om hur jag gör en kupp hur gör jag då, var finns utrymningsvägar, förstår du? Jag har trevligt då.

Vad har du fått för reaktioner på boken?
Det är väldigt roligt för flera länder är intresserade av den och agenter sitter i förhandling om en filmatisering. Jag har tagit upp ett ämne som gör en arg men gör nåt kul av det. Tror att man får mer uppmärksamhet för sin sak då än om man bara gnäller. Det är roligt att fåt göra hjältar av gamla männsikor.
Jag tycker att det är fascinerande att många unga gillar den här, inte bara 50+ utan även ett gäng kring 30. Fick höra om en mormor och hennes barnbarn som lyssnade på ljudboken som Helge Skoog har läst in. Barnet (8 år) tyckte det var väldigt roligt. Och så skulle mormorn ha tillbaka boken och då sa barnet nä jag ska läsa klart först! Så där stod mormor utan bok och 8-åringen lyssnade Boken har fått en blandad läsarkrets och det var jag inte beredd på men det finns tydligen någonting som gör att även barn gillar den.

Nu ser jag fram emot bok nummer två om pensionärsligan och det var verkligen spännande att få höra Catharina prata lite om den också. Det sades en hel del mer under den här pratstunden, men det blev för långt att skriva ner alltihop!

Vill ni läsa mina recensioner på hennes böcker så klickar ni på länkarna; Kaffe med rån, Tempelbranden, Förföljd


LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...