header

header

onsdag 1 maj 2019

The Loney - Andrew Michael Hurley

Den här boken köpte jag i London och trodde nog att jag köpte en skräckbok. Mycket på grund av en blurb från Stephen King, men det visade sig vara något annat...

Boken finns tyvärr inte översatt till svenska.

Handling (förlagets text):
Two brothers. One mute, the other his lifelong protector. Year after year, their family visits the same sacred shrine on a desolate strip of coastline known as the Loney, in desperate hope of a cure. In the long hours of waiting, the boys are left alone. And they cannot resist the causeway revealed with every turn of the treachourous tide, the old house they glimpse at its end...Many years on, Hanny is a grown man no longer in need of his brother's care. But then the child's body is found. And the Loney always gives up its secrets, in the end.

Mitt omdöme:
När kroppen av en bebis hittas längs i the Loney i Lancashire så måste Smith konfrontera händelser i hans barndom. Skrämmande och mystiska händelser som påverkar honom upp i vuxen ålder. Hans djupt hängivna katolska föräldrar övertalar den nya församlingsprästen att ta med församlingsmedlennar på en resa över påsken. Till ett ställe där de varit med den tidigare prästen, som mer eller mindre var ett helgon i deras ögon. Stället är the Loney och där finns en helgedom dit Smith och Hannys mamma vill ta Hanny för att bota honom. Hanny är alltså stum och kommunicerar egentlgien bara med sin bror Smith som är den enda som fullt ut förstår hans märkliga teckenspråk.

När de, en stormig kväll, kommer fram till huset som de har hyrt så är saker sig inte lika. huset har förfallit och det tycks som att byborna som de träffar på inte vill ha dem där. Medan de vuxna planerar utflykter, har bönestunder, lagar mat och så vidare så leker pojkarna fritt ute vid havet. Där träffar de på en familj bestående av en man, en kvinna och en höggravid tonåring. Hanny blir överförtjust i den gravida flickan och vägrar att hålla sig därifrån trots tillsägelser.

Det här är inte skräck men det är obehagligt och följer någonslags gotisk berättartradition. Det är mörkt, stormig och regningt mest hela tiden och galenskap ligger och lurar hela tiden. Som läsare kan jag aldrig vara helt säker på om det faktiskt pågår övernaturliga saker eller om folk och händelser bara är konstiga. Har det fantastikska hänt eller är karaktäerna galna? Och varför ser inte församlingsmedlemmarna hur obehagliga byborna är! Är det bara genom barnens ögon som de upplevs farliga eller är det de vuxna som slätar över och hittar bortförklaringar?

Det här är en bra bok men jag tappar bort mig ibland i de katolska traditionerna och det religiösa lingot. Jag kan inte låta bli att undra om folk fortfarande, i modern tid, håller på som de här församlingsmedlemmarna gör. Den karaktär som jag sympatiserar allra mest med är den nya prästen som försöker vara lite modern men tvingas till att gå i den tidigare prästens fotspår och hela tiden får höra hur han brukade göra (underförstått, så här ska du göra). Mest av allt tyckte jag nog om den täta och obehagliga stämningen.

Boken ges ut av Hodder and Stoughton och kan köpas på Adlibris och Bokus.










Inga kommentarer:

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...