header

header

fredag 16 december 2011

Metro 2033 - Dmitrij Gluchovskij

Världen som vi känner den är utplånad i ett kärnvapenkrig. Några tusen människor sökte under kriget skydd i Moskvas tunnelbanesystem som är byggt för att klara av en kärnvapenattack. Det har nu byggts upp samhällen under jord och varje tunnelbanestation kan liknas vid en mindre by/stadsstat. Artiom bor på stationen VDNCh, metrons nordligaste utpost. De attackeras stundtals av märkliga varelser, kallade "de svarta", från ytan. De svarta sprider skräck och rädsla som färgar livet på stationen. En dag kommer en man som kallar sig Hunter till VDNCh, han bestämmer sig för att ge sig upp till ytan och se om han kan förhindra de svarta från att komma in i metron. Innan Hunter beger sig på sin expedition så ger han Artiom i uppdrag att bege sig till stationen Polis, leta upp en person som heter Melnik och berätta om läget vid VDNCh för honom. Artiom beger sig på en resa genom Moskvas metro, där stöter han på allt från fascister till kommunister, Jehovas vittnen till satanister, fattiga stationer till välordnade minisamhällen och så vidare. Han utsätts för fara, fängslas, går på mutantjakt, färdas en del uppe på ytan och filosoferar en hel del om meningen med livet och sitt uppdrag som kan vara livsavgörande för hela metrons existens.

Den här boken har gjort succé i Ryssland och översatts till många olika språk, som jag tidigare nämnt har det även gjorts ett dataspel efter boken. Helt logiskt tycker jag eftersom det ibland när jag läste den kändes som att jag var inne i ett spel. Boken hade precis alla de ingredienser som ett spel ska ha; ett uppdrag, en karta, medhjälpare längs vägen som plötsligt dyker upp och snabbt försvinner, labyrintliknande vägar där det dyker upp olika monster runt hörnet som du måste skjuta och så vidare.
Jag tyckte inget vidare om den här boken, även om den blev bättre ungefär halvvägs in, då Artiom träffade Melnik och deras gemensamma äventyr började. Huvudpersonen Artiom känns mer som ett verktyg för att beskriva författarens påhittade metrovärld än som en karaktär som är viktig för bokens handling. Genom att skicka Artiom på en resa genom metron så får Gluchovskij möjlighet att berätta om hur han tänker sig att ett postapokalyptiskt samhälle skulle kunna se ut och att föra fram sina egna tankar om exempelvis ödet och meningen med livet. Som läsare får jag ingen relation Artiom och trots att jag läst över 400 sidor om honom så känner jag honom inte. Tråkigt.
Jag har också stora problem med själva storyn som jag inte alls tycker går ihop. Om jag förstått det hela rätt så inträffade kärnvapenkriget ungefär 15 - 20 år innan bokens tid. Det är inte så jättelång tid, men trots detta så har otroligt mycket kunskap gått förlorad (teknisk, historisk, sammhällsvetenskplig m.m.) och man har återgått till ganska primitiva styrelseskick. Det är inte heller troligt att det skulle finnas så otroligt många ideologier, religionsformer osv representerade eller att alla dessa var så pass extrema. Det finns också ett antal varelser som lever på ytan som tycks ha sitt ursprung i människor men blivit 2 meter långa, starka och allmännt monsterlika, hur utvecklades de? Gluchovskij ger oss förklaringen att det är strålningen från kärnvapnen, men om dessa varelser är resistenta mot strålning (strålningen är fortfarande hög på ytan) så borde de ha börjat utvekclas innan kärnvapenkriget...Hmm, det går helt enkelt inte ihop...Tycker också att boken är väl könsstereotypisk och rasistik. De onda är svarta eller vildar med höftskynke och det figurerar knappt några kvinnor i berättelsen. De få kvinnor vi möter har rollen som mammor.

Vi diskuterade den här boken på bokcirklen och hade alla i stort sett samma upplevelse av boken, två av oss funderade på att läsa uppföljaren medans vi andra fyra inte kommer att göra det. Vi var också överens om att den depressiva och mörka stämningen i boken bidrog till att den var seg. Ska dela med mig av ett citat som jag tycker visar stämningen och kanske även författarens budskap: "Och Artiom förstod till fullo att det aldrig mer skulle tändas ett ljus, med vars hjälp han kunde lysa upp sitt liv och finna sin väg."

Nä, jag skulle inte rekommendera den här boken till någon...
Andra som bloggat om boken (och inte tycker som jag...) är Dagens bok, Ett hem utan böcker och Bokstävlarna
Pocketversionen av boken är utgiven av Pocketförlaget och kan köpas på Bokus, Bokia, Adlibris och CDon

1 kommentar:

Anonym sa...

Hej Anna!
Jag har varit lite sugen på att läsa den här boken, sen de tog upp den i "Babel". Men nu vet jag inte, den rasade i listan över böcker jag vill läsa:( Det är i och för sig ingen fara, det är ju inte som att det blir någon bokbrist i den listan precis;)Själv har jag just börjat läsa Jonathan Franzens "Frihet" och hoppas att den ska vara bra. Jag lyssnar på Jonas Karlssons novellsamling "Spelregler" och det är noveller helt i min smak - Toppen!
Ha´de - vi hörs! Kram Elin

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...