En smakebit på søndag

 Det börjar bli tradition att på Söndagar delta i norska bokbloggen Flukten dra Virkelighetens En smakebit på søndag. Det är en rolig grej där man delar med sig av boken man läser just nu. Jag läser Snökupan av Annika Bengtsson, första boken jag läser av henne.

Så här står det på baksidan av boken:

Carina står stark när det blåser. Alla i byn litar på henne. Om byskolan är dödsdömd eller det är fest i hembygdsgården ? det ordnar Carina. Hon finns där även för sin familj; man och barn, systerdottern Klara, som mamma Ann varken har tid eller lust med. Och sextonårige familjehemsplacerade Stefan.

Men under några få sekunder, på en öde väg, med uppmärksamheten tillfälligt på annat håll, förändras allt. En hård duns, bilen girar och Carina tappar kontrollen. Sedan kör hon vidare. Tiger och förtränger. Men sanningen kommer ifatt henne.

Snökupan är berättelsen om hur Carinas agerande får konsekvenser för alla omkring henne. Hur tigandet blir så stort att hon till slut inte själv får plats.

Snökupan är en fristående fortsättning på Kråkprinsessan och Glömskelunden. Det sammanhållande temat i de tre romanerna är svårigheten att kommunicera, att ställas inför omöjliga situationer och inte klara av att söka hjälp för att komma ur dem.

Jag väljer mitt smakprov från början av boken, sid 11.

Klara skrattade, petade lite i skrapsåren på handflatorna. Hon var nervös, det blev hon alltid när hon inte var längre hemifrån än så här. Och det hon skulle prata med mamma om...Tänk om det gick åt helvete, hon som hade lovat Mimmi.

- Hej då! sade hon snabbt, vände sig om och gick.

Hon bestämde att det skulle bli annorlunda den här gången. Mamma skulle bli jätteglad över att se henne.