I boken får vi träffa Märit som är på väg hem till sin tvillingbror och hans fru för att fira sin 70-års dag. Hon funderar på sitt liv, tänker tillbaka och ältar det förflutna. Hon är på väg till Norrköping men utan att egentligen veta varför så kliver hon av tåget redan i Lund. Hon har inte varit i staden på femtio år och har inte heller längtat tillbaka dit. Hon studerade i Lund, där bodde även hennes bror Tok-Lars. Han var sk sinnesslö och bodde på det stora mentalsjukhuset Vipeholm strax utanför Lund och ligger begravd i en massgrav. Märit beger sig dit för att besöka honom.
Märit och mamman var de enda i familjen som älskade Lars, pappan tycks mest ha sett honom som ett straff och hennes elake tvillingbror roade sig med att reta och plåga honom. Efter moderns död så såg Märits mormor och morfar till att placera honom på mentalsjukhuset och Märit såg honom endast någon enstaka gång efter det. Hon fick själv ta reda på var han befann sig, ingen i familjen pratade om honom.
Men Märit är inte helt ensam. I sitt huvud så för hon ständiga konversationer med sin syster. De skulle nämligen vara trillingar, men ett av barnen dog vid födseln. Hon lever vidare i Märits tankar och ibland kliver hon fram och tar över. Så har det alltid varit.
Ditt liv och mitt är en familjehistoria och en berättelse om en kvinna som vill göra upp med det förflutna, med alla familjehemligheter och få fram sanningen, om det nu finns någon sådan.
Den är välskriven och jag lyssnar varje sekund som jag får tillfälle. Axelsson väjer inte för det svåra, det obehagliga, och det är en bok som väcker många tankar. Det är även en berättelse om hur vi ser på det som faller utanför normen. På femtiotalet så gömdes människor som inte var som andra undan, ingen fick sticka ut. Boken blir en viktig historielektion, ett slags uppgörelse med en tid när vi inte såg på psykiskt sjuka människor som hela människor. Läs den!
Boken ges ut av Brombergs förlag och kan köpas på Adlibris och Bokus.
Andra som har bloggat om boken är Litteraturkvalster, Carolina läser och Johannas deckarhörna
Kommentarer