Här kommer ett gäng minirecensioner på böcker som jag läst under 2017 men inte skrivit om. Flera av dem läste jag i början av förra året!
The Mist in the Mirror av Susan Hill
Handling (förlagets text):
A chilling, classically-inspired ghost story from Susan Hill, our reigning mistress of spine-tingling fiction.
For the last twenty years Sir James Monmouth has journeyed all over the globe in the footsteps of his hero, the great pioneering traveler Conrad Vane. In an effort to learn more about Vane s early life and his own Sir James sets off for the remote Kittiscar Hall on a cold and rainy winter night. But he soon begins to feel as though something is warning him away at every turn; there are the intense feelings of being watched and the strange apparitions of a sad little boy. And as he learns more about his hero s past, he discovers that they are only the beginning, for Kittiscar Hall is hiding terrible secret that will bind their lives together in ways he could never have imagined.
Mitt omdöme:
En sak är säker, Susan Hill gör ingen spökfantast besviken. The Mist in the Mirror är en klassisk spökhistoria. Det är kallt och regnigt och vår huvudperson känns väldigt ensam. Obehaget kryper på och stannar kvar i kroppen även efter man har stängt boken. Läs den med fördel en stormig vinter- eller höstkväll med en katt i knäet.
Hustrun av Meg Wolitzer
Handling (förlagets text):
Joan Castleman sitter på ett flygplan tiotusen meter upp i luften när hon bestämmer sig för att lämna sin man, den uppburne och självgode amerikanske författaren Joe Castleman. Joan har stöttat sin man i både med- och motgångar, följt honom på alla resor och uppläsningar. Sina egna författarambitioner lade hon tidigt på hyllan. Nu är hon och Joe på väg till Helsingfors där han ska ta emot ett prestigefullt litteraturpris av finska akademin. Men Joan, som under fyrtio års äktenskap offrat både familjen och sin egen karriär för att leva hans dröm, har tillslut fått nog. Tillvaron som den perfekta författarhustrun har börjat stå henne upp i halsen.
Utifrån denna dramatiska öppningsscen lotsar Meg Wolitzer läsaren genom det Castlemanska äktenskapet, från det trevande mötet på kursen "Grunder i kreativt skrivande" på College, där han var hennes lärare, till den slutliga brytpunkten som kulminerar i ett avslöjande av en omsorgsfullt bevarad hemlighet.
Mitt omdöme:
Den här boken hade jag förmodligen inte läst om det inte varit för att den lästes i min bokcirkel. Ärligt talat så minns jag inte exakt vad jag tyckte om den. Det jag kan dra mig till minnes är "lite tråkig men hade sina överraskningar, blev bättre i slutet". Förmodligen kan boken bidra en del till diskussioner i #metoo s kölvatten och så kallade manliga genier.
Saker min son behöver veta om världen av Fredrik Backman
Handling (förlagets text):
Saker min son behöver veta om världen är en pappas stapplande försök att förklara världen för en tvååring. I kapitel som ”Vad du kommer att behöva veta om Ikea”, ”Vad du kommer att behöva veta om rörelseaktiverade toalettlampor” och ”Vad du kommer att behöva veta om varför Felicias mamma är sur på mig” blottlägger Fredrik Backman med stor komisk träffsäkerhet 2000-talets småbarnsföräldrars alla ängsligheter och tillkortakommanden. Men mellan igenkännande gapskratt och skarpa samtidsreflektioner finns också kapitel som ”Vad du kommer att behöva veta om manlighet” och ”Vad du kommer att behöva vet om när jag håller dig lite för hårt i handen”. Med uppriktiga rädslor och villkorslösa kärleksförklaringar som går rakt in i bröstet hos läsaren. Vare sig man är förälder eller inte.
Mitt omdöme:
Oerhört rolig, underhållande och kärleksfull bok av Fredrik Backman. Fylld av korta reflektioner och anekdoter. En sådan där bok som man gärna skulle vilja läsa högt ur för andra människor lite då och då, bara för att få skratta igenkännande åt varandra. Läs den - det tar bara ett par/tre timmar!
En kvinna i blått av Elly Griffiths
Handling (förlagets text):
När Ruth Galloways vän Cathbad vaktar ett hus i pilgrimsorten Walsingham i Norfolk, får han en kväll syn på något högst märkligt. På kyrkogården i närheten av huset sitter en ung kvinna, klädd i nattlinne och blå morgonrock. Morgonen därefter hittas hon död i ett dike utanför Walsingham. Kriminalkommissarie Harry Nelson kallas in och konstaterar att den döda kvinnan behandlades för drogmissbruk på ett privat sjukhus i närheten.
Som hängiven ateist har Ruth själv undvikit Walsingham under sina 17 år i Norfolk, men blir kallad dit av en gammal universitetsvän som arbetar som präst. Väninnan har börjat få hätska, anonyma brev som riktar sig mot kvinnliga präster och refererar till ortens arkeologi – och med en slående formulering om ”en kvinna i blått, gråtande över världen”.
Sambandet mellan den döda kvinnan och de religiösa hotbreven kan omöjligt vara en slump. Medan det lilla samhället förbereder sig för det årliga påskspelet om Jesu korsfästelse, påbörjar Ruth och Harry en kamp mot tiden. Frågan är om de kan hitta mördaren innan fler faller offer?
Mitt omdöme:
En kvinna i blått är åttonde boken om Ruth Galloway. Inser att jag har skrivit om bok nio Dolt i mörker innan jag skrev om denna. Nåja, ni som läser den här bloggen regelbundet vet att jag älskar de här böckerna! det här är en av de "mellanbra" - det tar sig i nästa. I vanlig ordning så slutar boken på ett sätt att man BARA MÅSTE läsa nästa för att veta hur det går för karaktärerna och kanske då framför allt Ruth och Harry.
Kommentarer