header

header

torsdag 13 september 2012

Myrstacken - Jenny Valentine

Jag är omtumlad av denna bok. För en tid sedan så läste jag Hitta Violet Park av samma författare, den gillade jag rätt mycket - Myrstacken ÄLSKAR jag!

Kort om handlingen.
Sam är 17 år gammal när han lämnar sitt hem och rymmer iväg till London. Han lämnar inget meddelande efter sig utan vill bara försvinna. Och finns det något bättre ställe att försvinna spårlöst på än i en storstad där ingen lägger märke till en, där man blir en i mängden. Sam vill bara var ensam. Han skaffar sig ett kvällsjobb på en liten närbutik och hyr en lite lägenhet i en ganska risig fastighet på Georgiana Street 33. I samma hus bor en liten tioårig flicka som heter Bohemia (Bo) och hennes mamma Cherry. Bo går inte i skolan, hemundervisning säger Cherry, men det är inte så mycket av den varan och Bo tillbringar de flesta dagar och många kvällar ensam. I en lägenhet på bottenvåningen bor en äldre kvinna som heter Isabel, hon gillar inte Sams självvalda ensamhet eller Bos ofrivilliga ensamhet. Sam har helt klart valt att bosätta sig i fel hus. Hur mycket han än försöker stöta bort Bo, Isabel och de andra hyresgästerna så lyckas han inte.

Det här är en griande berättelse om människor som av olika anledningar vill fly undan sin historia men till slut hinner verkligheten ifatt dem. Om en pojke som inte kan handskas med vem han blivit och vad han gjort så att han gör vad som helst för att slippa andra människor och om en liten flicka som vägrar att bli lämnad ensam.

Både Sam och Bo är berättarröster De berättar varannat kapitel, ibland får vi två perspektiv på samma händelse och ibland drivs historien bara framåt. Med hjälp av tillbakablickar förstår vi dem båda bättre, sakta men säkert får vi veta allt mer om dem.

Sam har svårt att stå ut med Bos situation men klarar inte av att hantera det och det är så fint beskrivet. Som här till exempel:

                          Hon var ensam på ett sätt som jag aldrig skulle bli.
                          Jag ville inte se det. Jag var ute på alldeles för djupt vatten i så mycket
                          ensamhet. Jag var värdelös. Så jag lämnade henne där.

Det är en allvarlig bok med ett sorgligt tema, men den är också rolig, varm och hoppfull. Valentine har närmat sig ämnet ensamhet och förtvivlan på ett ödmjukt och fint sätt. Man har förståelse för alla och Georgiana Street 33 befolkas av en udda grupp människor vars livsöden flätas samman.

Jag har bara en sak att säga - Läs den!

Boken ges ut av Atrium förlag och kan köpas på Adlibris och Bokus

Bokgläntan har också bloggat om boken.

Inga kommentarer:

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...