Falkens döttrar (Släkten) - Elvira Birgitta Holm

Falkens döttrar är den åttonde boken i serien Släkten. Släkten är ett skönlitterärt serieverk om Sveriges historia. Serien berättar om en fiktiv släkts historia från vikingatid till våra dagar där kvinnliga huvudpersoner står i händelsernas centrum. Det är en författarstafett och de medverkande författarna är alla kvinnor.

Bokens handling (förlagets text):
Det är sommar år 1296. Ylva sitter uppflugen i den stora linden på gården. Dit har hon flytt för att komma undan sin trolovades vrede och våld. Genom löven ser hon männen på gården fatta sina yxor för att hugga ner trädet. På andra sidan skogen bor hennes tvillingsyster Ingrid, hon som alltid är klok och lugn och vet råd. Hur ska Ingrid kunna hjälpa henne nu? Sedan händer något fasansfullt, och Ylva måste fly för livet. Bort från gården, bort från systern. Men systrarnas band är starkt, så starkt att det också gör dem svaga och sårbara...

Mitt omdöme:
Nja, vet inte vad jag tyckte om den här boken egentligen. Det är spännande att få fortsätta följa släkten och dess resa genom Sveriges historia, alltid i närheten av makten. Och det är inte något fel i berättelsen. Den för oss från gården där Ylva bor till Bergslagen ner i gruvan till Stockholms slott och en sväng till pilgrimsleden El Camino. Vi får uppleva allt från maktskiften till pesten. Ylva är inte någon vanlig kvinna för den tiden. Hon klär sig helst i manskläder, bär svärd och blir kär i både en kvinna och i män. Hon föder barn men har inte några moderskänslor för dem, ändå blir hon förnärmad när barnen inte vill kännas vid att hon är deras mamma. Det hade kunnat vara en intressant bok både ur ett historiskt perspektiv men också hur det kunde ha varit att inte passa in i normen.

Det som gör att boken inte lyfter är dels språket. Alla dessa klyschor och omskrivningar. När Ylva blir kåt "så pirrar det i det hemliga stället" - vem skriver ens så? Och inte bara en gång, utan flera gånger. Hennes älskarinnas hud beskrivs som "honungslen" och boken känns som en Harlequin från 80-talet. Den känslan kompletteras av det fakta att när hon väl träffar på den våldsamme man som hon flydde från och sedan trots allt måste gifta sig med. Då inser hon att han inte var så farlig ändå och män är ju sådana... Suck, jag tror inte det stämde ens på 1300-talet. Är man våldsam så är man våldsam, blir leds när sådant ska romantiseras. En annan sak som stör min läsning är mängden av karaktärer. Jag hade möjligtvis haft lättare att hålla dem isär om jag hade läst boken i stället för att lyssna på dem, men det kräver mer av en författare om de ska blanda in många karaktärer och här tycker jag inte att Holm lyckas.

Boken ges ut av Historiska Media och kan köpas på Adlibris och Bokus

Andra som har bloggat om boken är Boktanken och Villa Freja