Den här boken läste vi i bokcirkeln i maj (tror jag det var).
Handling (förlagets text):
Hemmet har aldrig tidigare varit så välstädat och barnen avgudar henne. Barnflicka Louise har kommit in i deras liv och förändrat det. Tack vare henne har Myriam kunnat återuppta sin juristkarriär och hon och maken Paul lägger tacksamt sina barn i hennes händer. Snart börjar Louise få plötsliga vredesutbrott och bete sig märkligt, men de undviker i det längsta att konfrontera henne. I det vackra huset i Paris tionde arrondissement har mörker sipprat in och nedräkningen mot en katastrof har tagit sin början.
Mitt omdöme:
Det vilar en slags obehaglig stämning över boken redan från början. Katastrofen känns nära redan i första kapitlet. Det här är en bok som, tror jag i alla fall, vill beröra ojämlikheter i samhället och vad de kan leda till och innebära för individer. De priviligierade föräldrarna har svårt att förstå sin maktposition till Louise och Louise i sin tur är ensam och har inte någon som hon kan ventilera sina känslor med. Vad som också försvårar maktpositionerna är att de inte följer normen, det man är van vid. Mamman Myriam har sitt ursprung i Nordafrika och den åldrade barnflickan är etnisk fransyska. Barnen hamnar i kläm, minst sagt.
Jag hade svårt att få någon känsla för karaktärerna i boken vilket blev negativt för läsupplevelsen. Det här hade kunnat vara en bok som grep tag i mig men den lyckades inte. På något sätt så känns det som att Slimani distanserat sig från sina karaktärer och det lyser igenom. Jag har svårt att sätta fingret på vad det är som gör att jag känner så.
Vad tyckte bokcirkeln?
Vi hade en bra diskussion om boken men tyckte inte att den levde upp till förväntningarna. Vi hade svårt att få ihop hur bråk och olikheter kunde leda till grymma barnamord (morden avslöjas i början av boken), hoppet blev för stort. Förklaringen som författaren försöker ge håller inte, tyckte vi. Det vi hade önskat oss mer av var en inblick i relationen mellan föräldrarna och barnen. Vi konstaterade också att vi hade svårt att känna sympati för Louise trots hennes svåra situation och att vi kanske skulle ha förstått boken bättre om vi var från Frankrike.
Boken ges ut av Natur och Kultur och kan köpas på Adlibris och Bokus.
Andra som bloggat om boken är ...och dagarna går..., Hyllan och Mitt bokintresse
Handling (förlagets text):
Hemmet har aldrig tidigare varit så välstädat och barnen avgudar henne. Barnflicka Louise har kommit in i deras liv och förändrat det. Tack vare henne har Myriam kunnat återuppta sin juristkarriär och hon och maken Paul lägger tacksamt sina barn i hennes händer. Snart börjar Louise få plötsliga vredesutbrott och bete sig märkligt, men de undviker i det längsta att konfrontera henne. I det vackra huset i Paris tionde arrondissement har mörker sipprat in och nedräkningen mot en katastrof har tagit sin början.
Mitt omdöme:
Det vilar en slags obehaglig stämning över boken redan från början. Katastrofen känns nära redan i första kapitlet. Det här är en bok som, tror jag i alla fall, vill beröra ojämlikheter i samhället och vad de kan leda till och innebära för individer. De priviligierade föräldrarna har svårt att förstå sin maktposition till Louise och Louise i sin tur är ensam och har inte någon som hon kan ventilera sina känslor med. Vad som också försvårar maktpositionerna är att de inte följer normen, det man är van vid. Mamman Myriam har sitt ursprung i Nordafrika och den åldrade barnflickan är etnisk fransyska. Barnen hamnar i kläm, minst sagt.
Jag hade svårt att få någon känsla för karaktärerna i boken vilket blev negativt för läsupplevelsen. Det här hade kunnat vara en bok som grep tag i mig men den lyckades inte. På något sätt så känns det som att Slimani distanserat sig från sina karaktärer och det lyser igenom. Jag har svårt att sätta fingret på vad det är som gör att jag känner så.
Vad tyckte bokcirkeln?
Vi hade en bra diskussion om boken men tyckte inte att den levde upp till förväntningarna. Vi hade svårt att få ihop hur bråk och olikheter kunde leda till grymma barnamord (morden avslöjas i början av boken), hoppet blev för stort. Förklaringen som författaren försöker ge håller inte, tyckte vi. Det vi hade önskat oss mer av var en inblick i relationen mellan föräldrarna och barnen. Vi konstaterade också att vi hade svårt att känna sympati för Louise trots hennes svåra situation och att vi kanske skulle ha förstått boken bättre om vi var från Frankrike.
Boken ges ut av Natur och Kultur och kan köpas på Adlibris och Bokus.
Andra som bloggat om boken är ...och dagarna går..., Hyllan och Mitt bokintresse
Kommentarer