Det var hela fem år sedan jag läste den första boken, Ulrikas bok, i serien om de tre prästdöttrarna Morlandeus, men det gjorde inte så mycket. När jag började läsa Katarinas bok så kom minnet snabbt tillbaka så den första boken gjorde verkligen intryck. Tror knappast jag kommer att vänta fem år till innan jag läser de övriga två böckerna som står och väntar i bokhyllan...
Handling (förlagets text):
Genom 1650-talets Norden drar krigets vindar och det råder missväxt. På Orust har prästfrun dött i barnsäng och systrarna Katarina och Ebba tvingas välkomna en ung styvmor till familjen. Hos Katarina växer viljan att själv skapa sig en framtid, fjärran från faderns och styvmoderns förtryck. Snart nog är hon på väg söderut, mot ett nytt liv som köpmannahustru i danska Ribe.
Katarinas bok tar vid där Ulrikas bok slutade och utgör andra delen av tre i Maria Gustavsdotters atmosfärrika och spänningsfyllda släktkrönika om de tre prästdöttrarna Morlandeus.
Mitt omdöme:
Jag har läst flera böcker av Maria Gustavsdotter och varje gång så blir jag positivt överraskad. Det är som att jag mellan gångerna glömmer bort hur duktig hon är på att skildra historiska händelser. Förstår inte varför det är så! Att jag glömmer bort det alltså...
Jag tycker om att hon skildrar såväl vardagen som större mer historiska händelser. I början av boken så kommer Katarina hem till prästgården efter att ha gått i husmorslära under en tid Hon kommer hem till ett hushåll där en kompis till hennes storasyster Ulrika har tagit hennes mors plats. Styvmodern vill bli kallad "söta mor" och styr hemmet med järnhand. Hon är nyckfull, vimsig och klagar gärna på alla andra. Katarina är kär men föremålet för hennes kärlek är inte godkänd av fadern och styvmodern som i stället gifter bort henne med en äldre man som nyligen blivit änkling.
I boken får vi också veta hur det går från Ulrika som dramatiskt flydde från prästgården i förra boken och för systrarnas bror Magnus som fick avbryta präststudierna och arbetar som lärare.
Gustavsdotter skildrar stormaktstiden och livet som soldat på ett trovärdigt sätt. Mest tilltalande är att det skildras och beskriver hur det var för vanligt folk, inte kungar och herrefolk. Vi får följa soldater i strider och marscher, och befolkningen när deras stad anfalls. Det är skitigt, rått och betydligt mer intressant och spännande än att följa de priviligierade. Miljöbeskrivningarna är sådana att jag lätt kan föreställa mig hur det ser ut, luktar och känns på de platser karaktärerna rör sig. Och karaktärerna är komplexa, precis som alla människor är. Huvudkaraktärerna berör mig. Katarina tycker jag mer om än Ulrika vilket gör att den här boken är favoriten av de två.
Jag rekommenderar Maria Gustavsdotters böcker till historieintresserade och till er som tycker om intressanta livsöden.
Boken ges ut av Historiska Media och kan köpas på Adlibris och Bokus
Andra som bloggat om boken är Johannas deckarhörna, och dagarna går... och hyllan
Handling (förlagets text):
Genom 1650-talets Norden drar krigets vindar och det råder missväxt. På Orust har prästfrun dött i barnsäng och systrarna Katarina och Ebba tvingas välkomna en ung styvmor till familjen. Hos Katarina växer viljan att själv skapa sig en framtid, fjärran från faderns och styvmoderns förtryck. Snart nog är hon på väg söderut, mot ett nytt liv som köpmannahustru i danska Ribe.
Katarinas bok tar vid där Ulrikas bok slutade och utgör andra delen av tre i Maria Gustavsdotters atmosfärrika och spänningsfyllda släktkrönika om de tre prästdöttrarna Morlandeus.
Mitt omdöme:
Jag har läst flera böcker av Maria Gustavsdotter och varje gång så blir jag positivt överraskad. Det är som att jag mellan gångerna glömmer bort hur duktig hon är på att skildra historiska händelser. Förstår inte varför det är så! Att jag glömmer bort det alltså...
Jag tycker om att hon skildrar såväl vardagen som större mer historiska händelser. I början av boken så kommer Katarina hem till prästgården efter att ha gått i husmorslära under en tid Hon kommer hem till ett hushåll där en kompis till hennes storasyster Ulrika har tagit hennes mors plats. Styvmodern vill bli kallad "söta mor" och styr hemmet med järnhand. Hon är nyckfull, vimsig och klagar gärna på alla andra. Katarina är kär men föremålet för hennes kärlek är inte godkänd av fadern och styvmodern som i stället gifter bort henne med en äldre man som nyligen blivit änkling.
I boken får vi också veta hur det går från Ulrika som dramatiskt flydde från prästgården i förra boken och för systrarnas bror Magnus som fick avbryta präststudierna och arbetar som lärare.
Gustavsdotter skildrar stormaktstiden och livet som soldat på ett trovärdigt sätt. Mest tilltalande är att det skildras och beskriver hur det var för vanligt folk, inte kungar och herrefolk. Vi får följa soldater i strider och marscher, och befolkningen när deras stad anfalls. Det är skitigt, rått och betydligt mer intressant och spännande än att följa de priviligierade. Miljöbeskrivningarna är sådana att jag lätt kan föreställa mig hur det ser ut, luktar och känns på de platser karaktärerna rör sig. Och karaktärerna är komplexa, precis som alla människor är. Huvudkaraktärerna berör mig. Katarina tycker jag mer om än Ulrika vilket gör att den här boken är favoriten av de två.
Jag rekommenderar Maria Gustavsdotters böcker till historieintresserade och till er som tycker om intressanta livsöden.
Boken ges ut av Historiska Media och kan köpas på Adlibris och Bokus
Andra som bloggat om boken är Johannas deckarhörna, och dagarna går... och hyllan
Kommentarer